Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Anmärkningar till läran om u-omljudet (Axel Kock)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kock: U"-omljudet. 307
Det är otvivelaktigt, att isl. Splvi, fsv. Salwe har detta
ursprung. Det f ht. adj. solo (^a-stam) dunkelfarbig, fuscus, furvus,
niger, äter", det ägs. salu (løa-stam) "fuscus, furvus" återfinnes
i det nord. splr. Ljudlagsenligt hette detta adj. i fsv. i obest,
form nom. sg. sgl, spl, SQlt, i best. form nom. sg. sálwe^ salwa.
Liksom isl. IkQSS "grå" möter som namn i fsv. (run.) hasui och
(såsom W. Horn. Ij. menar) även i haosui, d. v. s. Jiøswi, och
liksom åtskilliga andra adj. som nämnt i best. form brukas som namn,
så utgör fsv. Salwe den ljudlagsenliga best. formen till splr.
Betydelsen av Sahve "den mörke" stämmer förträffligt med betydelsen
av hasui "den grå". Men liksom den omljudda vokalen från JIQSS
etc. kunde införas till namnformen hasui, så att man fick hpswi
(i runor skrivet haosui), så infördes Q från spl etc. till Sahve,
*Salwa så att man (även) fick Splwe, fem. *Sgfava, Sølwa. Denna
förklaring av omljudet bör även W. godkänna, eftersom han
numera (jmf. ovan s. 295) har uppgivit namnet baosui såsom
bevis-kraftigt för sin hypotes och således medgiver, att min i [7"-omlj. 17
framställda och här refererade förklaring av denna form är
tillfredsställande. Ljudutvecklingen *S$lwa > Sølwa är den normala,
eftersom Z-ljudet var supradentalt (Kock: Fsv. Ijudlära II, 464 ff.,
Arkiv N. F. I, 95 ff.).
I fall de av W. anförda ortnamnen Søllinge, Salling e etc. äro
etymologiskt besläktade med Splvi (Sølwa), Salwe, så förklaras
växlingen ø : a i ortnamnen naturligtvis därav, att de bildats dels av
Sglvi (Sølwa), dels av Salwe. Det isl. Splgi är väl att
sammanställa med det hos Förstemann upptagna Salucho, SaluJiJw.
Hvad saulua kuþa på Helnässtenen egentligen betyder, är
icke säkert. Enligt Wimmer: Die runenschrift 363 "müssen wir
in saulua den namen von dem distrikt des goden oder von dessen
bewohnern suchen". I senare fallet skulle saulua tydligen utgöra
gen. pl. Huruvida första stavelsens au representerar ljudet Q eller
diftongen au, är icke häller fullt visst. Men det förra är väl
troligast, såsom Wimmer antar, och jag ser icke något hinder för att
etymologiskt sammanställa ordet med de nyss avhandlade fht. salo,
personnamnen isl. Sglvi, fsv. Sølwa etc., och omljudet i saulua
kan förklaras liksom i fsv. Sølwa £). Redan Söderberg: [7-omlj.
102 noten har tänkt sig, att sanlua är att härleda av en wa-stam
sglr, hvilkens betydelse han dock ej söker belysa 2).
1) Eftersom W. U-omlj. 14 blott såsom en möjlighet nämner, att
namnet Sylve skulle kunna lia omljud, värkat av kvarstående w, "om
nämligen detta ord uppkommit ur *silvin^ så är det obehövligt att här upptaga
ordet till diskussion.
2) W. diskuterar C/-omlj. 12 noten med anledning av saiilua den frågan,
hvilken stambildning folkslagsnamn oftast hava, och han menar, att de
vanligen skulle vara ^-stammar, stundom ^-stammar. Jag skall här för övrigt
icke inlåta mig på detta spörsmål, utan anmärker blott, att intet hindrar
att i gen. saulua se en n-stam, om man så önskar; jmf. personnamnen Sglvi,
Sølwa.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
