Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Anmärkningar till läran om u-omljudet (Axel Kock)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
308 Kock: CT-omljudet.
Liksom man i de östnord, språken har växling av former med
och utan omljud i motsvarigheten till isl. Sølvi, så är detsamma
förhållandet med den östnord, motsvarigheten till isl. Qlvir. Man
har icke blott Ølue utan även Alwer. På runstenar anträffar man
aluÍR (Högs socken, Hälsingland, Liljegren 1069), aluiB (Pio
socken, Västergötland, Liljegren 1375 = Bautil 1375 = Torin:
Ve-stergötlsnds runinskrifter nr 40), alui (Västerlösa, Östergötland,
Liljegren 1656). Lundgren: Personnamn upptar Äluerus från
Västergötland och Östergötland samt ortnamnen Aluestadha (från
Småland), Aluestum (från Uppland) utom ett par mindre säkra
former med A-. Saxo omtalar en Äluerus "Suetie rex^ "rex
Sueo-num". Enligt P. A. Munch: Samlade afhandl. IV, 208 förekommer
även i Norge en form utan omljud, nämligen Alvishaug (nu
Alsta-houg), sagornas Qlvishaugr, "navnet paa den gaard, hvor
hovedkirken i Skaun eller Skogn ligger".
W. har icke uppmärksammat dessa oomljudda former.
Redan P. A. Munch har anf. st. sammanställt Qlvir med subst.
Ql "öl"j så gör även Freudenthal: Nyländska mans- och
kvinnonamn under medeltiden 42, och W. anser som nämnt det enstaka
fsv. Auluarus vara sammansatt med urnord. alu-, hvarmed han
tydligen menar ordet för "öl". Jag tror att denna Munchs
sammanställning så till vida är riktig, att Qlvir är sammansatt med "öl"
och -ver, -vir, hvilket återfinnes t. ex. i isl. Hlopvér etc. Ordet
har en gång lytt *Alu-weliR. Detta utvecklades i trakter, där blott
det äldre enkla %-omljudet värkade, till Alwer (jmf. Kock i Beitr.
XV, 265). Då nian emellertid kände ordets etymologiska
sammanhang med pl, 01, så infördes stundom från det enkla ordet omljudd
vokal till Ølue. I sådana trakter, där även det yngre tø-omljudet
värkade, övergick *Alu-wéJiR till ^Qlu-weliR, och detta senare till
Qlvir (anf. st.). Det är självklart, att denna form ljudlagsenligt
kunde uppstå även i sådana bygder, där blott det äldre w-omljudet
värkade, men där även kvarstående w framkallade omljud (såsom
fallet varit t. ex. i språket i Olaf helges mindre saga).
Då Auluarus anträffats blott en enda gång och under
latiniserad form, kan om detsamma intet säkert avgöras. Emellertid
finner man utan omljud ett *Alwar ingående i de fsv. ortnamnen
Aluarstum och Alwarsløse (Lundgren: Personnamn s. 11). I fall,
såsom W. menar, au i den latinska urkunden skall återgiva ljudet
Q i Auluarus, och i fall hans härledning av ordet från urnord.
*Alu-harin är riktig, så har invärkan från det enkla gl, øl även här vållat
omljudet. I Aluarstum etc. ha vi däremot den ljudlagsenliga
oomljudda formen. Att enkla ord ytterst ofta påvärka komposita, är
allbekant.
För att rädda ett från Cod. bildst. s. 289 hämtat men där blott
en enda gång anträffat exempel horandh "kött" såsom beviskraftigt
för sin åsikt, nödgas W. (Z7-omlj. 17 ff.) åberopa sig på det fsv.
ortnamnet Hørund (i Västmanland och Dalarna). Att detta upp-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
