Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Anmärkningar till läran om u-omljudet (Axel Kock)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
310 Kock; tf-omljudet,
ligtvis in ed betydelsen "kött"] påvisats; 2) att man haft ett fsv.
*harand, som ej häller någonstädes [naturligtvis med betydelsen
’.’kött"] påvisats, ock med avledningsändelsen -and, ehuru denna ej
från något språk påvisats i detta ord; 3) att horand utgör en
kompromissform av *horund ock *harand l)" Och ändå är W. (Z7-omlj.
17 f.), för att förklara horandh, tvungen dessutom förutsätta, att
horandh är misskrivning för *hørandh eller representerar ett
dialektiskt eller föråldrat uttal.
För övrigt skulle just enligt W:s egen omljudshypotes
Jia-rund i fsv. icke bliva *horundh, *hørundh. Ordet har nämligen
kort rotstavelse, och dylika ord hava på andra stavelsen stark levis
(eller, såsom W. uttrycker förhållandet, "stark biton"). Men W:s
huvudförklaring av omljudets uteblivande är just, att ett u i
"starktonig" stavelse icke skulle värka omljud. Till yttermera visso
hvilade troligen på ultima av harund en ännu starkare akcent än
stark levis, nämligen stark semifortis (jmf. Kock: Fsv. ljudlära II,
367; Arkiv N. F. I, 68 noten 2).
Då nu fsv. annars har endast hartmd, och detta anträffats
flera gånger, under det att horandh finnes Nött på detta enda stolle
(Cod. bildst. 289), så torde det anförda hava till fullo styrkt det
berättigade i mitt antagande t/"-omlj. 13, att man helt enkelt får
anse detta enstaka horandh vara skrivfel för harondh (eller JiarundK).
Enligt W.: i7-omljudet 10 skulle Adams av Bremen namn på
Uppsala: Ubsola(m) hava fått o från dat. pl. *Upsplum.
Huru ytterligen litet man kan bygga på Adams nordiska
namnformer, när frågan är att konstatera relativt mindre skiftningar
i uttalet, framgår till fullo av följande omständigheter. Det danska
namnet Gnupa (Gnüp) t. ex. återgives av honom med Chnob, det
nordiska Sigtryggr med Sigerich (se Wimmer: Bemærkninger om
Vedelspangstenenes tid och Herman Møller: Bemærkninger om
Ve-delspangstenenes tid og de to Gnupaer i Det K. D. Vidensk.
Selsk. Forh. 1893). Rörek (isl. Hrørekr) kallas av Adam Horuch
(Monumenta germ. hist. VII, s. 291, 39; jmf. G. Storm: Kritiske
bidrag til vikingetidens historie 48). Det nordiska Haraldr
återgives ofta av Adam med Haröldus’, det nordiska SJcäne med Scone,
Sconia (se registret till Monumenta germ. hist. VII). Till
åtskilliga av dessa omgestaltningar kunna mer eller mindre
akcep-tabla grunder angivas. Så menar Møller anf. arb. 49, att b i Chnob
bör så förklaras, att & representerar den rena tenuis p i Gnup;
återgivandet av ü med o är emellertid påfallande. Tecknet o i
Scone^ Sconia visar väl, att Adam uppfattade det långa ä-ljudet i
SJcäne såsom å-ljud, till hvilket ljud ä dock först senare torde i
Danmark hava fullt övergått. Det nord. Har(w)aldr har väl
om-bildats till Haröldus 2) efter sådana tyska mönster som Serchtwald :
Serchtold (Berahtold) och även i Sigtryggr : Sigerich föreligger väl
*) De inom [] satta orden hava nu av mig tillfogats.
2) Dock har Nielsen: Personnavne ett exempel på Haröldus.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
