Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Anmärkningar till läran om u-omljudet (Axel Kock)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kock: (7-omljudet. 311
en ombildning (jmf. Wimmer: anf. arb. s. 6 ff., Møller: anf. arb.
44 noten 2). Jag tror mig icke fålla något förhastat omdöme, då
jag säger, att under dessa förhållanden Ubsola(m) hos Adam
absolut intet bevisar för den här diskuterade frågan.
Att säkert avgöra, hvarför han har o i detta namn, är
vanskligt, men jag ser intet som hindrar följande uppfattning.
Liksom Adam omgestaltat Haraldr, Sigtryggr för att bringa
dem till bättre överensstämmelse med tyskan,, så kan han hava
företagit en liknande ombildning av Upsalir (Upsala), uppfattat
som "de höga salarna". Nu har fsax. ett soleri "saalraum über dem
paterregeschosz", fht. solári, och i Heliand 4544-5 anträffas ordet
i följande sammanhang: "Than togid he iu en godlik hus, hohan
soleri . . .". Misstanken ligger ej fjärran, att Adam, som bodde på
lågtyskans område, har under inflytande av soleri ombildat Upsala
(Upsalir) "de höga salarna" till Ubsola.
För övrigt skulle i Ubsola kunna föreligga ett exempel på
äldre ^-omljud. Som bekant har man i de germ. språken
åtskilliga minnen av en gammal stamväxling -iz ; -az : -uz av urspr,
neutrer, t. ex. isl. øx (jmf. got. aqiøi) : QX (fht. acchus) (jmf. t. ex.
Kluge: Stammbildungslehre s. 39 f., Noreen: Orddubbletter 34,
Altisl. gr.2 § 150 anm.). Att det nord. salr är en ursprunglig -i# :
-a#-stam, är sedan gammalt erkänt (jmf. t. ex. Kluge: Et. Wb.5
artikeln saa?); Ubsola kan visa tillbaka på ett *salu#.
På danska runstenar möter emellertid upprepade gånger
ub-salum, t. ex. at : ub : salum (Hällestads kyrkomur, Skåne, Antiqv.
Tidskrift X, 285; Bautil 1172 = Liljegren 1442), at ubsalum
(Sjö-rup, Ljunits härad, Skåne, Antiqv. Tidskrift X, 281; Bautil 1169
= Liljegren 1431).
W. anför ([7-omlj. 21) som stöd för sin mening ett från
Söderwalls ordbok hämtat gotabodh.
Med denna högst problematiska form förhåller det sig på
följande sätt. Den förekommer i ett latinskt diplom (orig. från år 1344)
i Sv. dipl. V s. 308, där det heter: "Jtem attinet prebende vna
gotabodh [gatubodh] vpsalie in medio køpmannægatu". Det inom
klämmer tillagda gatubodh har tillfogats av utgivaren, tydligen emedan
han ansåg gotabodh vara skrivfel för gattibodh. Att Söderwall delar
denna mening, framgår därav, att han i sin ordbok, där annars
växelformer i synnerligen stor utsträckning upptagas omedelbart
efter uppslagsordet, icke såsom växelform anför detta gotabodh (utan
har citerat "vna gotabodh [gatubodh]" blott i den följande texten).
Hava nu utgivaren och lexikografen orätt häri? Det är mycket
djärvt att påstå detta. För att gotabodh skulle hava kunnat utgöra ett
exempel på omljud, värkat av kvarstående u, borde det naturligtvis
hava hetat *gotubodh (icke gotabodh). Då man vidare besinnar
1) att ordet gatubodh möter många gånger i den fsv. literaturen
och annars, så vitt känt är, alltid skrives med a (ej o) i första
stavelsen; 2) att man dessutom i fsv. har gatubro, gatugarper, gatulup,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
