Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Anmärkningar till läran om u-omljudet (Axel Kock)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
312 Kock: fT-omljudet.
gatulæggiare, gatumot, gatusten, alla uteslutande med a i första
stavelsen (se Söderwalls ordbok); 3) att formen gotabodh speciellt i
den äldre fsv. även i ett annat avseende är abnorm, eftersom man
särskilt i det äldre språket väntar i gen. sg. gatu- eller möjligen
gato- (ej gärna gata-}-, samt 4) slutligen att just i fråga varande
diplom fyra ord efter gotabodh har Jcøpmannægatu med
normalformen gatu - så torde utgivaren och lexikografen icke kunna
drabbas av något hårt klander för sin djärvhet att här antaga
skrivfel. (Ännu lättare vore ett skrivfel gotabodh i st. för
gato-bodh).
Men om detta ändå skulle anses oberättigat, så kan o i
gotabodh även förklaras såsom uppkommet genom det äldre omljudet.
Som bekant heter*gata på got. gatwð. I gen. pl. skulle mellan t
och n ljudet w ljudlagsenligt förloras, och av *gatwna erhöll man
ljudlagsenligt *gptna samt senare (såsom ofta även annars i
rø-stam-marna genom analogiskt avlägsnande av n) gota- eller just första
kompositionsleden i gotabodh. "Om W. i detta ords första
kompositionsled vill se gen. sg. och ej gen. pl., behöver han blott
antaga, att gatabodh (som han ej synes tveka att anlita vid formens
förklaring) påvärkats av gen. pl. gota-, så att man fatt gotabodh.
Det av W. Z7-omlj. 14 från Västmannalagen s. 127 anförda
(jmf. Siljestrand: Ordböjningen i Vestmannalagen II, 18) ollo utgör
icke något bättre stöd för hans åsikt än gotabodh. Denna dat. sg.
neutr. ollo av adj. ålder skulle kunna hava fått Q genom analogi
från nom. sg. fem., nom. och ack. pl. neutr. (isl. gli], där det äldre
^-omljudet ljudlagsenligt inträdde. Men då av det ytterligen
vanliga ordet ålder dativerna allo (allu), allom (allum; såsom dat. sg.
mask. och dat. pl.) väl möta hundratals gånger eller mera i fsv.;
då blott hskr. B på detta ställe har ollo, under det att enligt
Schlyter hskrr. C och D hava allo j då någon dat. ollom, ollo eller
dylikt annars icke påvisats i fsv.; och då äntligen det i texten
heter oc ollo ráþa, och ordet ollo således omedelbart föregås av oc
- så föreligger i ollo efter all sannolikhet blott ett skrivfel för
allo, framkallat genom dittografi under påvärkan av oc och ultimas
o-tecken. Att Schlyter uppfattat ollo i hskr. B som skrivfel,
framgår därav, att han i texten upptagit allo efter hskrr. CD och blott
i noten anfört ollo ur B, ehuru B annars lagts till grund för texten.
Jag kommer nu till sådana av W. anförda ord, där icke alls
något omljud (hvarken kombinerat omljud eller äldre omljud)
föreligger.
Bland de få återstående av W. som vittnesgilla upptagna orden
äro relativt många ortnamn, liksom jag redan ovan diskuterat ett
och annat av honom nämnt ortnamn.
Redan i min uppsats [/"-omlj. 13 f. har jag framhållit, hvilket
ytterligen osäkert material ortnamn utgöra, när fråga är att utreda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
