Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Anmärkningar till läran om u-omljudet (Axel Kock)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kock: JT-omljudet. 323
(av fsv. smu) med u1). T en mängd norrländska mål kvarstår
ändelse vokalen i fsv. tvåstaviga ord med kort rotstavelse, men
apokoperas i fsv. tvåstaviga ord med lång rotstavelse. Så har
t. ex. Burträskmålet i Västerbotten ann (av fsv. ande), og (jmf.
fsv. øgha] etc. men däremot slaa (jmf. fsv. slæpa, obl. kasus av
slcBpi); jmf. Lindgrens monografi över detta mål. Jag hänvisar
för övrigt till Lundell i Sv. landsm. I, 138 f. och till de lätt
tillgängliga bygdemålsbSkrivningarna. Härav är det klart (och detta
medgiver utan tvivel även W.), att dessa mål liksom andra fsv.
dialekter havt stark levis på stavelsen näst efter kort rotstavelse,
eller för att begagna den av W. använda terminologien: en på
kort rotstavelse följande stavelse var "starkt bitonig".
Nu har just i denna ställning ett slags yngre ^-omljud
inträtt i åtskilliga norrländska och finländskt-ests venska mål. Det
på detta sätt omljudda a representeras i vissa mål av ett ö-ljud, i
andra av "ett mellanljud mellan å och ö" (det av Lundell i Sv.
landsm. I, 116 f. avhandlade ljudet). Jag betecknar nedan båda
dessa två ljudo med æ.
Enligt Åströms avhandling om Degerforsmålet (i
Västerbottens län) i Sv. landsm. VI, nr 6 har detta mål ^-omljud (d. v. s.
äldre ^-omljud) i t. ex. Tjæll (jmf. isl. Ipllr), skrækk (jämte skrokk;
jmf. isl. skrpk § 23). Samma ljud æ (oftast växlande med a) finnes
i målet i öppen stavelse (d. v. s. i rotstavelser, som i fsv. voro
korta), "när ändelsen u är i målet bevarad", t. ex. trænu (jmf.
fsv. träna), kæku jämte kaku (jmf. fsv. käka), snæru jämte snaru
(jmf. fsv. snara)j adj. stædu (jmf. fsv. stäþugr). Däremot
framhåller Å. uttryckligen, att "hos svaga fem. med lång rotstafvelse
framskymtar aldrig ofvanberördao vokalharmoni: ask aska, pann
panna, känn kanna o. s. v." Se Åström § 21.
Härav framgår alltså, att målet har det äldre omljudet i
t. ex. motsvarigheterna till isl. bpllr, skrpk; att det saknar omljud
i sådana långstaviga ord som de fsv. (oblik kasus i sg.): asko,
panno, kanno (av aska etc.), men däremot har omljud i
motsvarigheterna till sådana kortstaviga ord som fsv. (oblik kasus i sg.) tranu,
käku etc. ävensom till fsv. staþugher. Växlingen tranu : trænu beror
naturligtvis därpå, att rotvokalen i tranu förskriver sig från fsv. nom.
trana, rotvokalen i trænu åter från fsv. tranu (oblik kasus). Fsv.
asko, panno, lcanno etc. hava tydligen till följe av sin akcentuering
(med svag levis i fsv.) förlorat ändelsevokalen i målet: ask, pann,
känn etc. Fsv. kaku, tranu etc. åter hade till följe av sin
akcentuering med stark levis i fsv. ändelsevokalen -u (ej -o)’, och såsom
en följd av denna akcentuering har målet ännu i dag kvar
ändelsevokalen u, och detta u har framkallat i fråga varande omljud.
*) Se beträffande de faktiska uppgifterna L. W. Fagerlund i Bidrag
till kännedomen af Finlands natur och folk 28:de häftet och jmf. Kock
i Arkiv IV, 89.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
