Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Anmärkningar till läran om u-omljudet (Axel Kock)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kock: U"-omljudet. 331
levis på. andra stavelsen. Trots den omständigheten, att orden
således (enligt W:s terminologi) hade andra stavelsen "starkt
bi-tonig", har dialektiskt kombinerat ^-omljud inträtt.
I en uppsats av mig i Beitr. XVIII, 459 har blivit ådagalagt,
att ett i semifortis-stavelse stående i värkar omljud.
2. W:s andra utväg att förklara frånvaron av omljud består
däri, att omljudet blott grafiskt skulle saknas fjmf. ovan s. 294).
Som bekant hava i det något yngre språket ^ och á i sitt uttal
sammanfallit, hvarför man anträffar á (å) i ord sådana som nom.
fcg. isl. á (av äldre $). Detta är ett först av Bugge framhållet och
numera allmänt känt förhållande. Men även W. medgiver
naturligtvis, att man med denna utväg ensam omöjligen kan förklara
saknaden av omljud i fsv. eller t. ex. i Olaf helges mindre saga,
även om vokalförlängningar skulle ha inträtt i så stor
utsträckning som W. antar, hvilket emellertid ingalunda är fallet (jmf.
delvis nedan).
3. Den tredje av W. anlitade utvägen är, att w-omljudet
skulle inträda blott i stavelser med fortis och således ej t. ex. i
sammansättningsleder, akcentuerade med semifortis.
Detta är avgjort oriktigt.
Som stöd för sin uppfattning anför W. CT-omlj, 27, att
omljud saknas i de tre från Egilssons ordbok hämtade skrivningarna
badlios, lagdyr, sparrhaukr, hvilka ords första kompositionsleder
enligt W. hava korta rotstavelser. Efter sparrJiauJcr "sparvhök"
sätter W. själv frågetecken och anser formen således mindre
bevisande. Det torde därför vara onödigt att’ granska denna skrivning.
Det av W. anförda baplios upptages av Egilsson från SnE.
I, 572, men om ordets betydelse är E. tveksam: "forte id. qu.
bo3Jj089 lumen pugnæ". Pormen baplios (baSljos) förekommer blott
på ett ställe och där blott i en handskrift, där den namnes bland
de i SnE. I, 572 uppräknade talrika skaldebenämningarna på
skölden. En annan handskr. har larlios, två andra hskrr. böffljos,
och ytterligare en annan bäret Hos (se noterna och II, 621).
Huruvida under dessa förhållanden baáljos till första kompositionsled
har ordet bpþ "strid", är tydligen mycket ovisst, och så mycket
mera, som på nästa rad ordet bpþ i b’ôSsl’ýlir skrives med ö, som
man vidare i sammansättning med -Hos annars har bpþliós
(böS-Ijos), och som dessutom Egilsson upptar ej mindre än 12
sammansättningar med &P/K Hvem garanterar för att läsarten bara Hos
(som Egilsson översätter "lumen proræ, clipeus") icke är den
riktiga, av hvilken baSljos och barljos äro förvanskningar?
Exemplet lagdyr (som till första kompositionsled har l$gr] är
ingalunda säkrare. Det har påvisats blott en gång, nämligen i en
vers i SnE. II, 631, 1. Men "animal pelagi" heter även Ipgdyr,
och även alla övriga hos Egilsson anförda komposita med Ipgr till
första led hava l$g- (ej lag-}; han anför icke mindre än tio utom
Ipgdijr. Huru lätt kan icke därför skaldeordet lagdýr ha fått a
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
