Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Anmärkningar till läran om u-omljudet (Axel Kock)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
332 Kock: ET-omljudet.
från gen. lagar, och så mycket mera, som denna kasus ingår i
åtskilliga skaldeuttryck: lagar liiarta, lagar sUp, eldr lagar etc.
Vi kunna därför tryggt påstå, att dessa av W. nämnda ord
absolut intet bevisa.
Däremot kan det tvärtom med bindande skäl ådagaläggas, att
så väl u- som i-omljud inträtt i stavelser med semifortis,
Omljudet är en partiell likdaning. Nu är det allbekantj att
partiella eller fullständiga likdaningar av ljud lättare försiggå i
relativt oakcentuerade semifortis-stavelser än i fullt akcentuerade
fortis-stavelser; j mf. t. ex. vissa av mig i Arkiv N. F. II, 22 anförda fall.
Det är vidare otvivelaktigt, att växlingen Uswlfr : V sy f r etc. i de
nord. språken beror därpå, att när ordet hade fortis på förra
stavelsen, wi övergick till (w)y, ehuru wi kvarstod i stavelse med
fortis (se Kock Arkiv N. F. II, 20 och särskilt VI, 201 ff.). Men
utvecklingen fjswifr > Us(w)yfr etc. kan väsentligen betraktas
såsom ett framåtvärkände omljud, som uteslutande inträtt i relativt
oakcentuerad stavelse. Under dylika förhållanden vore det
överraskande, om ett efter en semifortis-stavelse följande u, w icke
skulle värka omljud, ehuru ljuden under för övrigt samma
förhållanden skulle framkalla omljud i fortisstavelser.
Att detta ingalunda är fallet, lära. oss följande ord.
Som bekant har kvinnonamnet O/p/ uppstått ur *Anulaitn.
Nu är det i semifortis-stavelser, som ai övergår till á (Kock:
Bidrag till svensk etymologi l ff., Svensk akcent II, 341).
*Anu-laitu > *Anuläf)U hade alltså fortis på förra, semifortis på senare
kompositionsleden. Trots denna akcentuering har *Amdäl)u givit
isl. Ö/g/", fsv. (run.) olauf (d. v, s. O/p/), fd. Olof med ^-omljud i
ultima.
Ljudutvecklingen ai :> ä i semifortis-stavelse föreligger även i
isl. fsv. af raþ "avgift" (jmf. isL reiþa "betala" av *raifta; Kock
anf. st.). Emellertid har isl. jämte afräþ även ett därmed
väsentligen identiskt af r op, äldre *afr$þ. Detta utgör nämligen urspr,
pluralformen till af raa, och dess utveckling har alltså varit *afraictu
;> *afräc[u > ^afrpct ;> afroþ med fortis på förra (ej på^ senare)
kompositionsleden.
Kluge har i KZ. XXVI, 70 visat, att isl. gamall fsv. gamal
är ett sammansatt ord, identiskt med got. *gamels med fortis på
förra kompositionsleden. Icke desto mindre har isl. gpmul, fsv. gamul
(i nom. sg. fem. och nom. ack. pl. neutr.) av *gamQl (<: *gamalu).
I Sigurþr, isl. Niþoþr har u, o uppstått av äldre p, emedan
orden hade fortis på förra kompositionsleden. Ändock hava orden
omljud: *Sigwaråur > *Sigw$r$r > Sig(w)urpr (jmf. vgrþr)-, [-*Ntå-}iactuR>-] {+*Ntå-
}iactuR>+} *NtåhQär > Niþoþr (jmf. hgpr}.
Att fsv. vceruld (jmf. isl. verpld) havt fortis på förra
kompositionsleden, visar utvecklingen p ;> u, men ehuru således andra
stavelsen i *veraldu havt semifortis (ej fortis), har därav blivit verpld.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
