Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Anmärkningar till läran om u-omljudet (Axel Kock)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kock: 17-omljudet. 339
Emellertid söker W. Horn. Ij. 42, 143 noten och 151 noten 2
göra denna regels pålitlighet för Olaf h. saga misstänkt, och han
tillåter sig s. 143 noten yttra, att "det icke torde vara så helt
med den omtalade stora regelbundenheten i densamma."
Man bör i sanning ha synnerligen starka skäl för att kunna
yttra något dylikt om en skrift, hvars stora konsekvens i detta
avseende längesedan konstaterats.
Vi skola pröva de av W. framhållna orden, som mot regeln
ha omljud eller mot regeln sakna omljud.
Han anför: oftru (3, 20 *)), moskon (74, 35) "maskerne i et
garn" - gullspono (51, 22), sponom (80, 29), spononom (80, 34) av
spónn; vono (13, 9), vondo (81, 8) 2) - å andra sidan hafcti dat.
av hauud. Detta undantag från regeln liksom octru hade nämnts
redan av Keyser och Unger s. VIII.
Att dat. hafåi (26, 13; 54, 12 3)) har a från nom. ack. sg. pl.
nauuä, gen. hauuSs, är alldeles uppenbart (Kock i Beitr. XIV, 54).
Det ljudlagsenliga hof Si möter 45, 32; 46, 14; 84, 4; 85, 25.
Såsom jag straxt nedan skall visa, utgöra utom oftru, moskon 4)
de av W. anförda orden med o inga undantag, ty i de övriga
föreligger kombinerat omljud.
Ordet moskon "maskerne i et garn" har naturligtvis erhållit
o genom inflytande från mpskvi "maske i garn", hvilket i skriftens
språk ljudlagsenligt skulle hava ^-omljud, eftersom här detta värkas
även av kvarstående v. Att absolut intet kan byggas på det en
enda gång uppvisade oStru (dat. sg. neutr. av annarr], framgår därav,
att skriften har aftru t. ex. 16, 35; 24, 21; 31, 13; 34, 7; 48, 3;
73, 31: 83, 38; aStnm t. ex. 5, 6; 6, 4; 15, 36; 15> 37; 20, 1; 26, 37
bis; 27, 20; 28, 5; 28, 23; 28, 35; 28, 38; 30, 15; 32, 33; 40, 39;
53, 13; 53, 16; 60, 4; 60, 5; 67, 38; 74, 26; 75, 21; 76, 15; 79, 16;
79, 31; 80, 7; 81, 33; 82, 1; 82, 23; 84, 3; 84, 14: 84, 35;
actrum-(m)ægin t. ex. 34, 2; 34, 3; 38, 5. Den enstaka skrivningen octm
beror naturligtvis på invärkan från en dialekt med yngre ^-omljud 5).
Redan i Arkiv IV, 142 och Beitr. XIV, 54 har jag anfört
åtskilliga exempel, som ådagalägga regelns tillämpande. Jag nämner
här blott några få ord: DanmorJc (49, 29) men DanmarJcu (39, 7;
42, 1); gofgare (23, 33), gofgaet (33, 32), gofgästa (30, 24), gef gar
(28, 11), alla av *gdöug~, men gauugr (38, 30), gafugra (31, 7);
*) Första talet angiver sidan, det andra raden.
2) Det Horn. Ij. 42 anförda næfbiorgum (49, 35) tager han tillbaka ib.
143 noten. Ordet har brytning, ej omljud.
3) S. 63, 12 står or hans ahafåi, av utgivarna rättat till or hans
Jiafåi. 4) Jag har antecknat även dorrum 10, 27 med Q överfört från nom.
ack. pl. dQTT.
5) I Beiträge XIV. 54 yttrar jag, att detta ocfrru kanske är en isl. form
W. Horn. Ij. 43 anser, att det varit rimligare antaga, att den härstammar
från någon norsk dialekt med ^-omljud värkat av kvarstående u.
Hvilkendera förklaringen man vill använda, är för huvudspörsmålet tydligen absolut
likgiltigt. För mitt antagande talar, att Ol. H. S. gar tillbaka på ett isl.
original (Storm: Otte brudstykker af den ældste saga om Olav den hellige s. 25).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
