Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Anmärkningar till läran om u-omljudet (Axel Kock)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kock: U-omljudet. 349
rande maskulina namn förekommer flera ggr: Olaf (75, 16; 75, 17),
ulaph (74, 10), wføp/.(74, 12), volaf (75, 12).
gunnor (74, 26), d. v. s. isl. Gunnvgr, fsv. Gunnur <
*Gunn-waru. I gunnor har w-ljud förlorats framför o, sedan i den med
semifortis akcentuerade andra stavelsen av Gunnvpr p hade
övergått till o. Möjligen har dock w i Gunnvpr kunnat förloras
oberoende av denna ljudutveckling; jmf. att i fsv. diplom finnas
Gun-naræ, Gunnare (Lundgren: Personnamn 80).
psmunt (73, 31), d. v. s. isl. Ásmundr; osmuod (75, 11) d. v. s.
isl. Ásmoþr. Dessutom har man i Nekrologiet namn på as-, t. ex.
asmuot (74, 14), asmot (73, 22 etc.), asgot (73, 14). Växlingen
förklaras på följande sätt. Formerna på as- äro de Ij udlagsen liga
(jmf. VQÜT men vállgangr, iprkr men barJclauss etc.; Burg: Die
älteren nord. runeninschr. 58; Kock i Beitr. XV, 265). Formerna
på 05- ha fått o genom anslutning till det enkla ordet pss. Även
i kvinnonamnet Asa växla former med o och a: osa (74,26, anfört
under ^Hislant terra"), osa (75, 7) och ása (73,18 bis), ása (73,19).
Asa (Osa) är säkerligen "kurzname" av sådana kvinnonamn som
Aslaug, Ásny etc. , Osa kan ha uppstått av komposita på Qs-, Asa
av komposita på As-*).
I motsats till här anförda ord med omljud, värkat av förlorat
u, har Nekrologiet kvarstående u (o) och intet omljud i
1) Den omständigheten, att i Nekrologiet o undantagsvis någon gång
synes motsvara nord. ä (och? a), minskar icke i nämnvärd mån pålitligheten
av ovan givna förklaringar. Detta är kanske fallet i cuonnol (73, 29), jmf.
isl. Konállj som dock säkerligen är keltiskt lån (kelt. Conall). Möjligen
hade ä redan vid denna tid så mycket närmat sig till å, att det någon gång
kunde förefalla en utlänning som detta ljud. Jmf. ovan s. 310 om Scone
etc. hos Adam av Bremen. Enligt Nielsen s. 3 är det i Nekrologiet en
gång mötande olgot identiskt med Alwgut, Älgut; no. Älgaut; jmf. ock isl.
Algauti. I fall denna sammanställning är riktig, lemnar jag oavgjort, om
ø i penultima av olgot återgiver långt a (ä dialektiskt förlängt framför Iv
i Alf g-] jmf. redan i älsta isl. half r etc.). thurloc (75, 17) behöver väl ej
vara = isl. þorlakr utan kan vara identiskt med fsv. Thorloger. Ovisst är
om i isl. ascotla (74, 31) o representerar nord. a. Namnet (isl. Askatla)
skrives i Nekrologiet 2 ggr ascatla och en gång aschatala,och med ascatla :
ascotla är möjligen att sammanställa, att i SnE. I, 582 olika hskrr. hava
Jcatla och kotla, kötla (även ketla} såsom benämning på "skepp". Har man
jämte urnord. *Jcatilö även havt ett urnord. *katulö? Jceiloc under "Hislant
terra" synes motsvara isl. Kiallakr, fornkelt. Celläcus, Ceollach (Holder:
Alt-celt. Sprachschatz; enligt Oxford-ordb. kelt. Cealloc). dola (74, 27) är väl
icke = isl. Dalla, såsom det antages i Diplomatarium isl. I, 172. Det kan
vara identiskt med det i Nekrologiet mötande t ol a (jmf. om detta namn
ovan s. 296).
Så vitt jag ser, har Nekrologiet intet ord, som visar omljud, värkat av
kvarstående u. Men även om så hade varit, att Nekrologiet genomgående
havt omljud värkat av förlorat u, men dels havt dels saknat omljud framför
kvarstående w, hade urkunden kraftigt talat för två omljudsperioder. Ty då
personnamnen äro från skilda trakter av Norden, hade i så fall namnen
med omljud framför kvarstående u varit från Island (och vissa trakter av
Norge), namnen utan omljud framför kvarstående u från Sverge och
Danmark.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
