Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hjelmqvist: Anm. till Atlamál. 115
broder" — en sådan satsföljd blir dock tvungen.
Öfver-gången från berättelsen om Hunernas förluster till skildringen
af deras seger blir alltför tvär.
Kan möjligen den handskriftliga texten bibehållas? *)
Jag tror, att texten redan i sitt öfverlämnade skick ger just
den mening, som Gr un dt v ig anser här kräfvas af
sammanhanget.
Enligt min åsikt böra de anförda verserna fattas på
följande sätt:
"Ätján, tår fellu,
efri peir urtfu
Beru tveir sveinar
ok brofrir hennar"
Jag har satt komma efter átjm för att angifva, att
detta ord hör till "efri peir ur&u". Det står i dativus och
är beroende af efri. Alltså blir den prosaiska ordföljden: peir,
Beru tveir sveinar ok bröèir hennar, urtfu efri átjan, áfrr
fellu: Beras tvänne söner och hennes broder besegrade
ader-ton, innan de föllo.
Att här átjm fått en så framskjuten plats, beror därpå,
att skalden rätt kraftigt velat framhålla Niflungarnes
tapperhet. Aderton besegrades af dem. Man kunde måhända väntat,
att dativen utmärkts med något särskildt påpekande tecken
för att förekomma missförstånd. Dock det följande visade ju
genast, huru man skulle uppfatta den första versen 2).
Att subjektet till fellu, först kommer i den efteråt
följande hufvudsatsen, är ingenting märkvärdigt. Jag erinrar
*) Völsungasagan ger oss här ingen ledning, ty där (Bugges uppl.
s. 174) heter det endast kort och godt: "Synir Högna gänga nu hart fram".
Ej heller finnes något i den fototypiska upplagan, som kunde visa vägen:
det mä dock anmärkas, att áiján är skrifvet xv.iij. (se utgifvarnes inledning
s. LVI), och att sveinar i öfverensstämmelse med det allmänna skrifsättet i
handskriften är fullt utskrifvet (se därs. s. XLIX).
2) Om den frihet, som rader i den poetiska ord- och sats-förbindelsen,
talar Lund i Oldnordisk Ordföjningslœre s. 454 ff.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
