- Project Runeberg -  Arkiv for/för nordisk filologi / Elfte Bandet. Ny följd. Sjunde Bandet. 1895 /
119

(1882) With: Gustav Storm, Axel Kock, Erik Brate, Sophus Bugge, Gustaf Cederschiöld, Hjalmar Falk, Finnur Jónsson, Kristian Kålund, Nils Linder, Adolf Noreen, Gustav Storm, Ludvig F. A. Wimmer, Theodor Wisén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Kock: Stadier i fhord. gramm. 119

dessutom i 2 pl. av pres. formen at uppstod, så medvärkade
presensformerna således kraftigt till uppkomsten av at.

I pret. utövade 2 pl. (sagpup, vildup etc. etc.) ett
likartat inflytande, och dessutom 1 och 3 sg. av verb med
rotstavelsen slutande på #: hann bap, baup, kvap, beip etc. (p)at.

Men också omedelbart föregående t spelade, delvis under
en senare period, samma roll som -p (-$). I t. ex. hann
hefir sagt-pat "han har sagt att" övergick sagt-pat till sagt(t)at,
hvarefter at abstraherades såsom utgörande konjunktionen.
Då nu pret. neutr. i alla verb ändas på -ty har denna form
mycket kraftigt bidragit till alstrandet av at.

Men härvid komma även 1 och 3 sg. pret. av starka
verb med rotstavelsen slutande på -t med i räkningen, såsom
hlaut etc, ävensom 2 sg. pret. av alla starka verb: pu kvazt,
bazt, sått (p)at etc. etc.

På samma sätt som at "att" uppstått av pat "att", så
har œt (et) "att" uppstått av pœt (pet) "att". Emellertid
följde pœt (pet) icke alltid efter ett sådant ord, att dess
begynnelseljud förlorades, och fsv. har därför även pœt "att",
fgutn. även pet "att".

Det i äldre nysv. använda enklitiska et "det" och det i
bygdemål använda at "det" kunna hava samma upphov som
de nu diskuterade at "att", œt} et "att", hvarmed jag dock ej vill
förneka, att i vissa trakter p, resp. & (d) i detta pronomen
måhända kunnat förloras även i andra ställningar, när ordet
var relativt oakcentuerat. Jag erinrar om, att i jutländskan
(Stövrings härad) säges œ så’ern "jag såg dem", när fråga är
om ting och djur; däremot æ så dern, när fråga är om mänskor
(Feilbergs Ordbog 182, Tegnér i Sv. Akademiens Handl.
N. P. VI, 438).

Förlusten av p i (p)at, (p)et är väsentligen att likställa
med förlusten av begynnelseljudet t. ex. i eng. adder av
meng. naddre. A naddre "en huggorm", uttalat anaddre,

ARKIV VÖR MORDISK FILOLOOI JCf, NT FÖLJD VII.

9

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:20:09 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/anf/1895/0127.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free