- Project Runeberg -  Arkiv for/för nordisk filologi / Elfte Bandet. Ny följd. Sjunde Bandet. 1895 /
124

(1882) With: Gustav Storm, Axel Kock, Erik Brate, Sophus Bugge, Gustaf Cederschiöld, Hjalmar Falk, Finnur Jónsson, Kristian Kålund, Nils Linder, Adolf Noreen, Gustav Storm, Ludvig F. A. Wimmer, Theodor Wisén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

124 Kock: Studier i fnord. gramm.

œ överförts från (h)œnn, *hœt (av germ. *Aän-) till pœnny
pœtt (i st. f. pann, pat). Fsv. pœpan skulle emellertid, om
detta antagande vore riktigt, ha kunnat få sitt œ från pœr,
och härigenom skulle förklaras, hvarför pœpan ej har
brytning *), hvilken skulle ha inträtt, om ordet urspr. blott hävt
formen pê&an med germ. e. (Frånvaron av brytning förklaras
dock även, om pœpan fått œ från fsv. hœpan; jmf. Kock: Sv.
språkhist. 95). Æ i fsv. pœt} pœn, pœr är troligen delvis
identiskt med œ i de fno. orden.

I fsv. och äldre nysv. bliva -$w, -et efter vokal till -n,
-£, t. ex. fsv. kysten (<: hyste en), stœdhiat (< stœdhia et\
ä. nysv. nepsan (< riepsa en\ förståt (<: förstå et). I ä. nysv.
förloras e i -e» även efter r; så finner man t. ex. stundom
hos Lucidor sådana former som snarkarn "snarkar han" (Hel.2
Rr 3), brukarn "brukar han" (ib.). Vokalförlusten är i dessa
fall analog med vokalförlusten i best. artikeln: tirnen, eghat
etc. — domarn etc. Då i artikeln e övergått till i i fsv.
husit etc, så kan även dialektiskt fsv. œrit "är det" hava
uppstått av œr et7 kanske också widhina "vid henne" (ex. i
Rydqvist II anf. st.) av widh ena (<: håna). Möjligen hàr
man dock i t. ex. widhina inflytande från det pron., som
representeras av got. himma, hina, och som möjligen återfinnes
i vissa nord. pronominalformer på hi- i äldre och yngre
språket. Icke häller den möjligheten är utesluten, att i t. ex.
œrit delvis det got. ita skulle kunna kvarleva.

II. Växelformer med och utan -n.

I Arkiv N. F. I, 391 noten menar Noreen, att -w i de

fsv. pronomina œngin, hwarghin liksom i adv. peghin, aldri-

ghen skulle utgöras av den suffigerade negationen ne med

förlorat -e. Och han tillägger: "Farmer med osynkoperat e

1) Brytningen i fg. fiafan kunde i så fall ha uppstått sålunda, att
germ. œ blev e i per, när detta var oakcentuerat (jmf. ovan om <m : -en etc);
sedan överfördes ett dylikt e till peäan, som bröts till fiafan.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:20:09 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/anf/1895/0132.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free