- Project Runeberg -  Arkiv for/för nordisk filologi / Elfte Bandet. Ny följd. Sjunde Bandet. 1895 /
131

(1882) With: Gustav Storm, Axel Kock, Erik Brate, Sophus Bugge, Gustaf Cederschiöld, Hjalmar Falk, Finnur Jónsson, Kristian Kålund, Nils Linder, Adolf Noreen, Gustav Storm, Ludvig F. A. Wimmer, Theodor Wisén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Kock: Stadier i fnord. gramm. 181

Uppsala-häftet 108; Stephens II, 792; Dybeck foL II, 65;
Bugge i Ant. Tidskr. f. Sverige V, 52) och möjligen även i
Saxos Undensakre (= isl. Üdäinsákr^ Stephens II, 957, Bugge:
anf. st.). Formen unfaikr talar snarast emot Noreens
förmodan, att n [i fortisstavelse] Ijudlagsenligt förlorades framför/.

När an, in hade fortis och stodo i pausa, förlorades utan
tvivel n Ijudlagsenligt, och föregående vokal förlängdes (¾, l).
Dessutom har samma utveckling tydligen inträtt framför
sådana konsonanter, framför hvilka även inne i ord n i
fortisstavelse Ijudlagsenligt förlorades: s (jmf. g$s : ty. gans\ r
{pGre : ponarr\ l (Äli : fht. Analo\ kanske även k och w.

Men då prefixen tiw-, sin- ej förekommo som enkla ord
(obs. dock nyisl. si ok œ i Oxfordordboken), utan formerna
w-, o- och si- måste ha uppstått uteslutande i komposita, så
finner jag det troligt, att n i dessa prefix (ävensom i
prepo-sitionerna ä, i) Ijudlagsenligt förlorades även framför vissa
andra konsonanter, när prefixen och prepositionerna voro
relativt oakcentuerade, fastän det är vanskligt att säkert
avgöra, framför hvilka konsonanter det varit. Att un- dels
hade, dels saknade fortis framgår av växelformerna U-:
ö-(Kock i Arkiv N. F. I, 57 ff.). I an, in kvarstod däremot
-n framför vokal i satssammanhanget och även framför n
(jmf. a/nnepogher), så ock i wn-, sin- framför senare
kompositionsled på vokal eller n-.

Fsv. onœkta, vnœkta är ett ungt låneord (mnt. unechle).

Sedan man mycket tidigt fått frän av fram genom
dissi-milation (se Kock i Arkiv N. F. II, 31 ff.), behandlades -n
i frän liksom i an, in, d. v. s. att det blev merendels fray
men det är möjligt att formen frän delvis levat kvar även
från denna gamla tid (jmf. det sällsynta in). Då emellertid
fram alltjämt kvarstod som den akcentuerade formen,
differentierades det å ny o i sen tid till frän (oakcentuerat) och
fram (akcentuerat; se anf. st.), och i detta i relativt sen tid
uppkomna frän kvarstod -n.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:20:09 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/anf/1895/0139.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free