Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
180 Kock: Studier i fnord. gramm.
b liksom i alnbogi > almbogi, hvarmed antytts, att pref. ¾-,
ö- (av un-) erhållit denna form utan nasal delvis på
analo-gisk väg. Noreen har i Altisl. gr.a § 239 anm. 3 upptagit
denna tanke och yttrar: "Die präfixe <J-, u- (got. un-) ’un-’
und si- (got. sin-) "immer-" sind vor k, l, r, s, w (/?, A?,
m?) eines späteren zusammensetzungsgliedes lautgesetzlich
ent-standen und von da aus verallgemeinert worden. Vgl. das
lautgesetzliche Gest-umblinda neben ublindr nicht blind". I
sin senare (redan år 1887 skrivna, men först 1893
publicerade) avhandling om Rökstens-inskriften yttrar Bugge med
anledning av de i denna mötande formerna an och a "på",
att det urnord. ana (Möjebro) ljudlagsenligt blivit i historisk
nordisk tid an, urnord. an (Tjurkö) däremot "efter lydlov
föran visse consonanter til á. Formen an, der ellers er bleven
fortrengt, har her holdt sig som an i sætningens slutning og
. . . föran vokal skilt fra sin styrelse" (Vitterhets Akademiens
Handl. N. F. XI, nr 3 s. 29).
Ej blott på Rökstenen har man växelformerna an : ay
utan jämte den vanliga fsv. formen ä har man an- i det
flera ggr påvisade annepogher (= isl. ánaupigr).
Jämte det vanliga isl. fsv. I har man in en gång i äldre
Västg.-lagen, tre ggr i den s. k. VGL. III (se
Collin-Schly-ters glossar och Rydqvist IV, 58 noten 1) och tre ggr i den
fsv. ordspråks-handskr. Där möter nämligen I mune (resp.
mwne), d. v. s. in munne (rnwnne), i ordspr. nr 258, 651 och I
geen, d. v. s. in gem, i nr 413 (se Medeltidsordspråk I, utg.
av Kock och af Petersens). Man skulle kunna antaga, att
man på urnord. tid hävt växelformer med och utan slutvokal
av denna preposition liksom av ä, jmf. grek. èvl: èv. Men detta
antagande är icke behövligt för att förklara isl. fsv. i: fsv. in.
Under det att literaturspråken hava w-, ö- {ublindr,
Ufeigr etc), finnes nasalen kvar ej blott som m i
Oestum-blindi utan ock som n på Fjuckbystenen i Uppland i namnet
unfaikr (= isl. Ufeigr; Säve: Nordisk universitets-tidskr. 1857,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
