Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
150
Kock: Studier i fnord. gramm.
Jag skall i detta sammanhang diskutera en annan
utveckling av fsv. gh.
Under det att, som ovan antytt, fornspråkets gh-ljuå
in-tervokaliskt efter guttural vokal normalt övergått till g i
svenskan {maghi > magi etc), har det i danskan i denna
ställning blivit w (mavé). Troligen har dock även i svenskan
denna, annars blott för danskan gällande, ljudutveckling, i
ett särskilt begränsat fall, inträtt, så att gh övergått till w.
Som bekant har fornspråkets Ä-ljud i regeln förblivit
oförändrat i svenskan (fsv. nysv. rike etc), men i fd.
övergått till gh (righe). Dock har även i svenskan Æ-ljudet i
relativt oakcentuerad stavelse fått denna senare utveckling:
fsv. Swérike :> Swérighe etc Man väntar därför att i
svenskan intervokaliskt gh-ljud efter guttural vokal i relativt
oakcentuerad stavelse fått samma utveckling (till w) som i
da. maghe > mave etc Av lätt insedda skäl är det ytterst
få ord, där en dylik ljudlag över huvud kunnat tillämpas.
Man kan därför vara tveksam om dess exakta formulering.
I fall den formuleras "gh övergår mellan u med semifortis
och följande u (eller vokal över huvud?) till wv} så har dess
formulering åtminstone icke blivit för vid. Möjligen har dock
en ljudutveckling gh > w inträtt i semifortisstavelse över
huvud. Det av gh uppkomna w har senare förlorats framför
u med levissimus (Kock i Tidskr. f. fil. N. R. VIII, 297
noten), men annars övergått till v.
Fsv. har bruttu me av bruttughvrme (Bugge i anf. tidskr.
III, 260). Utvecklingen har varit bruttughu-me >
bruttv(w)u-m0 > bruttu-M0.
Isl. har som appellativum heytiuga och som tillnamn
förekommer en gång det enkla tiuga (Eiulfr tiuga, K. Rygh:
Norske og isl. tilnavne). Fsv. använder tiugha
(Palmsköld-ska hskr. 405 har tiwgha i ordspr. nr 43, tiwgho i nr 332).
Senare handskrr. av den fsv. Stadslagen eldtmgho och eldh
tiuffwo. Nysv. tjuga och tjuva, hötjuga och hötjuva. I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
