Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
170
Beckman: 1700-talets svenska.
ett mera vokaliskt ljud än samma tecken framför r samt /-tecknet
i lift of ©te. (således sannolikt resp. labiolabial halfVokal och
labiol-dental frikativa")1). Det synes mig icke lida något tvivel, att
Kock rätt uppfattat Hofs yttranden; däremot kan jag ej i allo dela
hans åsigt, då han jämför Hofs ord med andras uppgifter ock finner
de förra skarpt stridande mot de senare (särskilt Serenii). Jag
tror nämligen, att man måste något modifiera Kocks uppfattning
av Serenii ord, ock denna modifikation kommer att göra skilnaden
mellan honom ock Hof mindre, än Kock funnit den. Serenius
uppställer följande jämförelser mellan engelska ock svenska u-ljud.
1) Eng. w "nästan" — sv. hw.
2) Eng. wh — sv. hw dock "med nogot starkare blåsande".
3) Eng. v — sv. v.
4) Eng. w efter kons. — "ensamt w" i sv.
5) Eng. qu — sv. qu.
Av 1) ock 2) se vi genast, att hw måste ha varit bilabialt i
Serenii språk. Hof har här ingen direkt uppgift, men antagligen
var hans uttal detsamma, då västgötskan hade smak för /t0-/ljud,
ock då ett uttal [hv] knappt kan antagas. Kanske kunna vi på
denna punkt supplera hans yttrande med Mannercrantz’, som säger,
att eng. "w uttalas som svenska w hos Dalkarlarne eller som hv"
Av 3) finna vi, att svenskt v normaliter hade samma uttal
som t? i t. ex. eng. véry, never, men vi fa ej utsträcka
tillämpningen av denna sats längre än till de ställningar, där eng. v
förekommer. Motsägelsen mellan 3) ock 4) är således endast
skenbar, ock av 4) kunna vi väl sluta, att sv. svärma, tvista, dveda
hade samma ljud i andra rummet som eng. swarm, twisting, dwell.
Denna jämförelse har av Kock lemnats oförklarad, ock 5), som
visar, att eng. quiver ock sv. qvinna hade samma ljud framför
tonstavelsens vokal, har av honom förbisetts. Sats 5 återkommer också
hos Mannercrantz.
Sålunda stämma slutsatserna från Hof ock Serenius utom
därutinnan, att Hof i uddljud haft [w] för skriftens v, under det
S. här haft [v] a). De från Mannercrantz anförda orden om w hos
dalkarlarne visa ock, att andra än dalkarlarne i uddljud haft [v],
Förövrigt blir genom denna uppfattning överensstämmelsen mellan
Serenius å ena sidan samt fornsvenska skrifter ock nynordiska
dialekter å’ den andra mera fullständig 3). Däremot komma vi i
motsats mot Aurivillius, men jag tror ej, att man får tillerkänna honom
avgörande vitsord. Särskilt må påpekas, att hans jämförelse med
tyskan ingalunda bevisar — vad som tyckes framgå av hans ord —
*) Fsv. Ljudl. 22 ff. Hofs yttranden äro avtryckta hos Kock.
2) Ett uttal med [w] för uddljudande v "findes som bekjendt meget
almindeligt i jysk", Jespersen, Dania I s. 42.
8) Jfr. feock anf. st. Beträffande dialekterna so särskilt sid. 25 ff.
Vidare kan hänvisas till Jespersens ovan anförda skrift samt till analogien
mod det nyhögtyska uttalet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
