Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Beckman: 1700-talets svensk».
219
Ä växlar med:
a i kiämma Dial. 38, 166; blandning Dial. 91, R. S. 345, samt
åtminstone i skrift i skieppsvärf, förändring R. S. 345. Arm
ock ärm förblandas enl. R. S. 361. Ä företräder nsv. a i hårska
sig Dial. 156.
e i bäck, beck Dial. 88 ock art. Resp, R. S. 345; balläte (nppsv.)
beläte (rspr.) R. S. 338; bä(t)sk (uppsv.), besk (västgötskt) Dial. 89;
bätta, betta (~e), beta (jämte bit) nsv. beta, bit ib.; dithörande värb
"bätta ällerr bvtta sönderr" Dial. art. S6ppa; drägla, dregla Dial.
art. Sekkhla; emedan ock emädan R. S. 361, 345 (mädann nppsv.
Dial. art. Slabbra); erg, ärg Dial. 112; äwighet (uppsv.), etciyhet
(västg.) Dial. 81; fensterr9 fänsterr, fonsterr Dial. 126; frästa (uppsv.),
fresta (rspr.) R. S. 338; giel, giäl Dial. art. Gran; häl ge (västg.),
hel(i)ge (uppsv.) Dial. 155; kied, kiädia Dial. 170, art. Lekane;
kiek, kiäk Dial. 170; lell, läll ’likväl’ Skald. 140; lämna, lemna
Dial. art. Lewa; reworm (västg.), rävoorm (uppsv.) Dial. 236;
siammfera (västg.), skammfära (uppsv.) Dial. 259; tom, vener
(västgötskt ock i rspr. föråldrat) mot wänn, vänner Dial. 38, R. S. 427;
äga (rspr.), ega (västg. ock möjligen rspr.) Dial. 110 (jfr. ägendom
ib. ock R. S. 449 *). Blott e anges i dest Dial. art. Okdstig.
i i tcärke, wirke Dial. 315 ock art. Eke; i de i talspr. vanliga
*nåj> àäj, säj R. S. 338, Skald. 136, Dial. art. Däk, Mak, Säk; i
ta (vulg. uppsv.), te (västg.), till (rspr.) Dial. 65.
å i lata, fräga (uppsv.) mot låta, fråga (rspr.) R. S. 338; i
låna, läna (utan skild betydelse) R. S. 361; åtminstone i skrift i
gråliårig, grähärig samt blast, blåst R. S. 345.
Anm. Växlingen e—ä låter sig väl i allmänhet förklara nr
kända språkhistoriska förhållanden såsom t. ex. urnord. växling ei—l
(fresta : frästa, besk : bäsk) resp. t, ¾ framkommen genom lagarna
om urnordisk monoftongisering ock urgermanskt a- resp. t-omljud a).
I en mängd av orden ställer förövrigt jämförelsen med nsv.
tillvaron av dubbelformer utom allt tvivel, t. ex. nsv. kedja, lädja,
lemna, lämna. Det är av vikt att fasthålla detta, då man eljes lätt
skulle kunna tro, att (en del av) växelforinerna vore att förklara
genom oriktig analys av Stockholmskans mellanljud, vilket på ett
oövat öra gör intryck av e, då man väntar ä, ock tvärtom. —
Något skäl att antaga tillvaron av detta mellanljud finnes således
ej heller här.
ö företräder:
nsv. i fakult. i sölltoerr (Västergötland ock ofta i övre Sverge)
Dial. 288.
nsv. o [-a>] fakultativt i bok Dial. 92; gnola Dial. 137.
s) Härtill kommer dels från formläran formerna let av låta (sonare),
greto, gräto, dels tillsist den blott från B. S. 845 upptagna (ock således ej
som talform styrkta) dubletten enkel, ankel.
*) Hit vill jag föra vän, hvars å, såvitt jag ser, ej på annat sätt kan
förklaras.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
