Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
232
Beckman: 1700-talets svenska.
§ 17. Tillsist må här anföras ett yttrande av Ihre, som icko
av Kock begagnats M. Ihre anger, sä vitt jag förstår otvetydigt,
akcentueringen frömhet, frámheten, fromhétenes. Kock söker
förklaringen till den sistnämda formens avvikande betoning i dess
egenskap av arkaism, vilket ja är ganska rimligt, men Inres
förklaring är också värd att beaktas. Ihre säger: "Orsaken till alt
thetta är, att wårt språks art will föra alla mångstafwiga ord och
läten till jambos eller trochæos, undantagandes att wid slutet ofta
en dactylus lemnas".
Även Ihre har således observerat svenskans rytmiska
akcen-tuering av ord ock andra "läten" (— takter). Han har även funnit
denna princip bestämmande för huvudtonens plats. Sistnämda
iakttagelse är märklig genom sin slående överensstämmelse med den
av Kock ur Westes material abstraherade akcentueringsregel,
enligt vilken det hetat: utförlig men utf&rligen, olaglig men
dagligen; landshövding men landsh&vdinge’).
Akcenten.
(Resultat.)
§ 18. Huvudtonens plats bestämmes i det hela efter samma
regler som i vårt språk. Detta har redan visats av Kock, Akc. II,
280 ff., ock min framställning behöver därför här ej bli lång. Jag
kan till en början erinra om de av Pfeif uppräknade prefixen, vilka
"plerumque brevem faciunt eam syllabum qvœ naturå longa esse
deberet"-såsom i olycka m. fl., varom ovan. Men han tillägger: "hæ
enim prœpositiones utramque sœpenumero syllabam longam faciunt,
ut in hemgången, uptåg, utgång, tiltaga, upskàra, utbrista, pådrift,
omwägder" 8). A priori kan detta betyda, antingen att de
uppräknade orden ha huvudton fakultativt på första eller andra stavelsen,
eller ock att båda stavelserna i dessa ord, i motsats mot
förhållandet i en mängd andra formellt sammansatta4), för Pfeifs öra
voro lika starkt betonade. För övrigt växlade akcenten i
dialekterna. Särskilt intressant är Hofs upplysning Dial. 43, att
"Up-landi, Gestricii et Helsingi" akcentuera: Kyrkoherde, Jägmästare,
påskdágenn, urtoä’derrf högmä’ssa, under det Övriga "nationer" i
kom-posita akcentuera första stavelsen. Notisen utgör en värdefull
kommentar till de av Kock Akc. II, 302 ff. använda urkunderna.
Växlande akcent omtalas även Skald. 32 ock R. S. 307. Oavsett
de redan nämda anges växlande akcent i följande:
alfvarlig; alldeles; allehanda; arbeta; barmhärtig; efterfölja;
förmyndare; gudfruktig; gårdsfogde; högmodig; ingalunda; kapellan
(rspr. -án, västgötskan káp-); kreatur (rspr. ti); lekamen; meddela;
obarmhärtig ock obarmhärtig; oförsigtig; papper (rspr. é); råttfär-
M Jfr. Akc. H, 286. a) Se Kock, Akc. II, 224 f. 8) S. 212.
4) Varibland en del av honom ganska tydligt karaktäriseras såsom
havande stark semifortis.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
