Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Beckman: 1700-talets svenska.
288
dig; sedermera; tobak (rspr. d); våUgiärning; ändamålet *). —
Huvudtonen kvarst&r för övrigt p& en senare stavelse i följande, där
den nu uteslutande eller fakultativt står på första:
ogudáktige R. S. 311 (Weste d); obeskédelig R. S. 422 (Weste
è)\ därmed R. S. s. 284 (Weste därmed); öfwerljudt Skald. 43 (Weste
u 1. ö%). Om rätta uttalet av wäktarena o. dyl. former har ban ingen
bestämd mening, då de äro främmande för talspråket R. S. 422.
§ 19. Vad beträffar akcentformerna, så kunna vi med full
trygghet sluta till, att Hofs språk hade tvänne slags fortis,
en-spetsig ock tvåspetsig. Den förra finna vi dels i sådana
ordgrupper, som i vårt språk ha akc. 1, dels i sådana, som visserligen
ha akc. 2, men på grund av närmaste stavelses tonlöshet likväl
enspetsig fortis. Om de olika akcentsystemens musikaliska
egenskaper lemnar Hof ingen upplysning, men redan Kellgren (vilken
ju i likhet med Hof var västgöte)a) har härom meddelat det
nödvändigaste, ock vi kunna alltså med trygghet påstå, att Hofs språk
hade väsentligen samma akcentformer som vårt3). Vad beträffar
ordförrådets fördelning på de olika formerna, så ha vi i
exempelserierna a) ock b) (samt c)) exempel på de flesta ordgrupper, vilka
nu ha akc. 2 ock i serierna d, e, r, g talrika representanter för
vårt språks största grupper med akc. 1. Även de olika systemens
frekvens torde ha varit i huvudsak densamma som i vårt språk.
Akc. 2 var vanligare. R. S. 298.
Om akcentformerna i särskilda ord ock ordgrupper förtjänar
följande att särskilt utvecklas.
1) Verbalformer på -er skulle ljudlagsenligt ha dels akc. 1
(äldre -f), dels akc. 2 (äldre -er). Denna växling finnes kvar hos
Hof, ock den ursprungliga regeln är något bättre än i vårt språk
bibehållen. Ex.
akc. 2: händer (av hända) R. S. 296; kläder Skald. 33; söker
R. S. 306; — akc. 1: brister R. S. 296; dägér R. S. 311; lUer Parn.
175; låser R. S. 298, 306, Skald. 26, 33, Parn. 173 o. 175; skänker
R. S. 296; säger Skald. 33; tägtr ib., Parn. 175; äger Skald. 88.
Alla överensstämma med nuvarande vgm. utom kläder som
nu heter klär 4).
’) Direkt kunna vi med jälp av Westes uppgifter verificera tillvaron
av växlande betoning i följande: alldeles, arbeta (men blott arbetare),
ingalunda, lekamen, tobak, välgerning. Indirekt bestyrkes dubbelformernas
tillvaro i några, där Weste anger en annan betoning än den enligt min
erfarenhet numera i Västergötland radande; sådana äro alfvårlig, allahànda,
gudfruktig, obarmhértig.
*} Anfores hos Kock, Akc. I, 210. - Det är väl troligt, att Kellgren
mera fullständigt än de fleste inflyttade antagit huvudstadens uttal; men
den musikaliska akcenten är som bekant det område, inom vilket
barndomens vanor starkast hälla i sig.
* Jag åsyftar riksspråket (Stockholmsuttalet) sådant det av Kock
be-skrives, ock (den bildade) västgötskan, vilken, så vitt jag kan se, på denna
punkt överensstämmer med stockholmskan.
•) Vgm. har i flere hithörande former antagit akc 2 t. ex. skriker.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
