Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
284
Beckman: 1700-talets svenska.
Liknande växling förekommer av samma skäl i substantivernas
plnralformer. Ex.
akc. 2: brister B. S. 296: heder (av hed) B. S. 296; Wner B.
& 295, 298; märker Tålt’ B. S. 296; säker B. S. 296, Skald. 83;
skiänker B. S. 296. — akc. 1: händer B. S. 296; kläder Skald. 33;
märker ’libræ’ B. S. 296; ärter kan ha både akc. 1 ock akc. 2. B. S. 300.
Även här stämmer Hofs språk i det hela med nutida vgm.
ock med fornspr&ket (obs. kläder har akc. 1 pá grund av l&n; med
avseende pä ärter jfr isl. ertr ’)).
3) Ord på -het ha akc. 2. ex. flathet Skald. 26; frömhèt B.
S. 298; godhet B. S. 298, 311, Skald. 83, Parn. 175; slSnhet Skald.
33; snålhet Skald. 26; svaghet Skald. 33; vishet Skald. 26, 40, Parn.
176. Härtill föras följande, som visa att -het hade (snarast stark)
semifortis: áktsamhèt Skald. 33; árghêt Skald. 91; dumhet Skald.
26; éniqhêt Skald. 83; frihet Skald. 88; helighet Skald. 47; sällhet
Skald. 87; snallhêt Skald. 88; överhet Skald. 47.
Frömhet i Skald, beror på den nämda forändringen i Hofs
uppfattning av kvantiteten. Likaså dumhet ock några andra.
Frihet beror snarast på, att fri- som simplex enligt Hof hade kort
vokal. Frtimheten(s) vid sidan av fr ömhet i B. S. kunde tyda på
akc. 1; det kunde ock tyda på bitonens förflyttning till ultima
[402], möjligen även på en betoning [040] a), men intetdera synes
rätt troligt, vadan uppgiften torde få lemnas åt sitt värde.
4) Av veckodagarnas namn förekomma blott fredag Skald.
40 med akc. 1, samt lördag Skald. 26 med akc. 2. Motsatsen
synes påfallande, men finnes enl. Lindgren8) i Västerbotten. I
äldre vgm. torde den också få förutsättas på andra grunder än Hofs
uppgift. Målets oj i l(oda förutsätter äldre *laughurdágher, som
närmast torde ge *töda; dess fr edda förutsätter genom
vokalförkortningen gammal enspetsig fortis (akc. 1). Båda ha hos Weste
växlande akcent. Begner anger s’6’ndag men stfndagcn.
5) Herren uttalas dels herren, då det betyder Gud, dels herren,
då det betyder nsv. herrn B. S. 296. Samma uttal anger Weste
samt Gadd för östra härad i Småland.
6) Oenom bar hos Weste växl. akcent. Hof upptar Skald. 40
gértöm — [éJ, men har strukit det. Exemplet var väl just på grund
av det växlande uttalet såsom sådant olämpligt.
7) B. S. 311 upptas samma alltså à. Nu i vgm. á såsom väl
rätt allmänt; formen med á är egentligen hemmahörande i
densamma. Weste har växlande akcent.
J) B. S. 800, där ärter omnämnes, är intet fullgott bevisställe, då där
omedelbart förut namnes om te(c)ken såsom havande olika kvantitet (här
värkligen betecknande kvantitet). Men då jag saknar alla skäl att
supponera en form ärter, så synes det ovan gjorda antagandet befogat, trots den
inkonsekvens, som Hof enligt det samma inom en rad skulle ha begått.
2) Med den uppfattning av Ihres yttrande om fromhétenes, som jag
ovan framställt, försvinner perallelismen mellan Hofs ock Ihres yttranden.
•) Sv. Landsm. XII, 1 s. 40.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
