Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
262 Beckman: 1700-talets svenska.
58’). Att infora detta i skriftspråket ock säga de tog, de kom, de
har, de för anser dock Hof strida mot "språkets art" B. S. 364,
Skald. 139. Däremot haller han på, att må är lika "i alla
personerna både in singulari och plurali" varvid han tillägger: "Nästan
sä lärer det wara med äst, äre, arom, åren, äro; skole, skotom, skolen,
skola; haf ve, hafven, hafva; äiske, al sken, älska etc., wid hwilkas
och andras böjelser man bör noga utmärka hurudane de äro efber
det nu warande bruket, men icke huru de taltes ock skrefwos i
fordna tider eller redigast kunde tyckas att i grammatikan infora"
R. S. 353. Det framgår icke fullt klart av detta ställe i ock för
sig, hur långt han anser nivelleringen av formerna böra gå;
jämförelsen med det föregående tyckes dock ge vid handen, att det är
personalböjningen han vill ha bort. Såsom föråldrade anger han
utan någon reservation tu väst, vi sem o. dyl. R. S. 427;
impera-tiverna alskomm, älskerr o. dyl. Dial. 60, för vilka brukas i första
person lät oss älska, i andre pers. motsvarande singularform.
Värberna höra, föra, röra, lära ha i presens, dels hör etc. i
talspråk ock vid behov i poesi, dels hörer o. s. v., vilka av Hof
anses som normalformer Skald. 138, 140.
Apokoperade imperfekta voro vanliga överallt utom i Skåne
ock Småland Dial. 58. Jfr. § 4. — Om sammansatta tempora
jfr. § 43.
Participium presens har vid denna tid ofta en form på -des.
Hofs mening om denna form är, att den icke bör brukas: 1) "När
något nomen eller pronomen såsom den, det omedelbarligen
till-lägges", t. ex. den läsande, dit tillkommande, en ridande, hörande
öra, "men ej seendes öga, hwilket låter liksom videns oculum".
2) i pluralis. 3) då participiet "tages substantive" ex. månan är i
aftagande, R. S. 357. I andra fall kunna båda formerna brukas 2).
Starka värb av typen driva ha i högspråket, -t- i supinets
rotstavelse, ehuru ett arkaiserande skriftspråk ock vissa dialekter ha
-e-. Dock anges i Dial. art. I fiohl nästleditt år ss. rspr. Andra
avljudsklassen har i högspråket u i supinets rotstavelse, dock
tväl-boren såsom i nsv. Dial. 61.
Passivformerna glades, blyges, tyckes, synes, beredes, kännes
kunna "efter allmänneligt tal eller de flesta dialecter skrifwas
hopdragna" gläds oetc. Skald. 140, c — på samma sätt sägs för säges
R. S. 363. — Åtminstone i imperfektum första konjugationen (vid
apokope) bildar talspråket oftare passivum med omskrivning t. ex.
blew, war älskad Dial. 58.
’) Som bekant finnas inom Västergötland dialekter, vilka ännu i dag
behålla åtskilnaden mellan numeri hos värbet. Jag har skäl att tro, det
detta ännu for ett eller annat decennium sedan (bland äldre personer?) var
förhållandet inom Hofs hembygd.
a) Auriv. Gram. 132 anser hafwandes för rabsolutumw, hafwande för
"respectivum". Ihre anser formen på -des för gerundivum. vilket han dock
Är in icke blott i sådana fraser som så till sågandes, utan även i Han sade
thet gråtandes. I sak torde hans uppgift alltså sammanfalla med Hofs.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
