- Project Runeberg -  Arkiv for/för nordisk filologi / Elfte Bandet. Ny följd. Sjunde Bandet. 1895 /
317

(1882) With: Gustav Storm, Axel Kock, Erik Brate, Sophus Bugge, Gustaf Cederschiöld, Hjalmar Falk, Finnur Jónsson, Kristian Kålund, Nils Linder, Adolf Noreen, Gustav Storm, Ludvig F. A. Wimmer, Theodor Wisén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Kock: Gramm. bidrag. 317 "

stavelse har u; då a står i ultima, har penultima o: uk(k)ur
(jämte ockor, ocur) men okart, occa(r)t. Uk(k)ur och ok(k)a(r)t
äro de Ijudlagsenliga formerna, men o har stundom inträngt
på det Ijudlagsenliga området för u, en analogiförändring,
som i isl. blivit fullt genomförd.

Isl. stuttr (ej *stottr; jmf. fsv. stunter) förklaras i
överensstämmelse härmed. I dat. sg. mask. neutr. och i hela dat.
pl. samt i en mängd kasus i best. formen kvarstod u
ljud-lagsenligt: stutturn, stuttu.

Ijudlagsenliga former äro även pl. pret. isl. fsv. drukku
(av isl. drekka, fsv. drikka), isl. skruppu (av skreppa; jmf.
fsv. skrympa), hrukku (av hrekkva; jmf. fsv. rynkia), klukku
(av klekkva; jmf. da. klynke), stukku (av stekkva; jmf. fsv.
stiunka), sukku (av sekkva; jmf. fsv. siunka) samt, i fall
assimilation av nt försiggått i isl. spretta, sv. spritta, även pret.
pl. isl. spruttit, öysv. sprutto. Dessa pret-former äro dock
mindre bevisande för ljudlagen, eftersom de skulle kunna
efter finna : fann ifunnu etc. på analogisk väg ha erhållit u.
Participierna skroppin, hrokkinn etc. hava väl erhållit o av
äldre u vid en tid, då de i andra stavelsen hade a eller e !).
Isl. part. drukkinn kan hava fått u från dat. drukknum,
drukknu etc. samt från subst. *drukkia (yngre drykkia),
drykkr, om assimilationen inträdde före i-omljudet2),

finnas i fsv. blott följande former av ordet: okart raf (Uppl.-l.), occat raf
(VML. II; i var. ocart, occart), ki0p vkkur bœggiœ (Uppl.-l. Æ. 10, 1 hskr.
E; textkodex har okur), frœndsim vkur (VGL. I), sœt vkur (ÖGL.), frctndeim
ocur (VGL. II), kep ockor bœggia (VML. II). I Schlyters ordbok eller i
(Collins och) Schlyters glossarer upptages ordet ej från flera ställen. I den
literatur, som Söderwalls ordbok behandlar, finnes ordet icke.

*) (7-ljudet i isl. part. hnugginn, brugginn, tugginn (i motsats till o-ljudet
i gollinn, soltinn etc.) sammanhänger säkerligen därmed, att gg hade ett
la-bialt element (även isl. brugpinn med g efter rotvokalen u). Jmf. om det
labiala uttalet av gg Kock i Fsv. ljudl. II, 469 ff., Tidskr. f. Filologi N. B.
VIII, 284. ’

a) I fnorskan anträffas kuppan i st. f. kumpánn (Fritzner2).
Assimilationen mp >• pp är i detta lånord vida yngre än i krumpin : kroppinn
etc. Detta förklarar, hvarför tt-ljudet kvarstår i kuppan. Utvecklingen

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:20:09 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/anf/1895/0325.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free