Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
880 Kock: Gramm. bidrag.
På Örby-stenen i Rasbo härad i Uppland möter såuiaåtr
(Dybeck I, 257, Stephens I, 88). Bugge fattar detta ord i
Ant. Tidskrift X, 53 troligen riktigt såsom superi, av slégr
och anmärker: "Skrivemaaden sluiostr viser, at gj i indlyd
af runeristeren blev udtalt ligesom eller ialfald ikke meget
forskjelligt fra f.
Också i gamla fsv. handskrifter finnas exempel på att
den gamla ljudförbindelsen ghi återgives med #, och att
omvänt i-ljud återgives med ghi, hvilket även visar
ifrågavarande ljudövergång. Så möter man i Cod. bur. (omkring
1350) t. ex. figia för figghia, lœias f. lœghias, piia f. pighia;
i senare hskrr. äro dylika exempel mycket vanliga.
Härigenom belyses ock t. ex. siande (Med. Post. II, 114, 9), som
av utg. ändrats till sighiande. Omvänt anträffas redan i FH.
(år 1353) seghiœ "se" i st. f. seia med j utvecklat mellan e
och a. I yngre skrifter möta ofta skrivningar sådana som
dvdz Jighianda (Bir. II) f. fianda i), byrghia (Bir. I, Bir. II)
f. byria, byghiar (SD. NS. år 1401) f. by tar, nighio (ib. år
1406) f. nio, nighiotighi (ib. 1401); även nygho (ib. år 1403)
f. nio, byrgha (KL.) f. byria etc.2).
En granskning av de i Collin-Schlyters glossar till
Östg.-lagen anförda formerna av verben fylghia, uighm, sighia gör
däremot troligt, att ännu omkring år 1350 ljudförbindelsen
ghi i vissa trakter kvarstod oförändrad, eller att dess
utveckling till j vid denna tid i vissa bygder åtminstone icke ge-
1) Skrivningen jighianda visar, att i sen tid ett j utvecklats mellan i
och a i fi(j)ande. Det l&nga i-ljudet i f tände har emellertid självt under
ett tidigare spr&kskede uppstått av ij, hvilken ljudförbindelse under en
period övergått till i, när vokal följde; jmf. got. fijands samt got. pres. konj.
sijais, sijai: fsv. 81 (av vœra).
*) Den stundom mötande skrivningen med ghi i mals œgittande,
mals-œghiande rœtter (SD.), maheghiande (TS.) beror väl snarast på en
sammanblandning (i tal eller blott i skrift) av -s-ceghande med part. sœghiande av
sœghia, sighia. Jmf. att ordet mahœghande även stundom skrives
malsi-gende, mafoiende. Beläggställen för nästan alla de ovan anförda formerna
finnas i Södervalls ordbok.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
