- Project Runeberg -  Arkiv for/för nordisk filologi / Elfte Bandet. Ny följd. Sjunde Bandet. 1895 /
377

(1882) With: Gustav Storm, Axel Kock, Erik Brate, Sophus Bugge, Gustaf Cederschiöld, Hjalmar Falk, Finnur Jónsson, Kristian Kålund, Nils Linder, Adolf Noreen, Gustav Storm, Ludvig F. A. Wimmer, Theodor Wisén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Wadstein: Anmälan.

Bil

2) Ordets uttal, om det är ett ännu levande ord. I fall det
är ett nu utdött, men uppgifter rörande dess uttal anträffats i
äldre skrifter, så meddelas dessa.

3) Ordets klass; är ordet ett substantiv, angives denna endast
genom meddelande av uppgift rörande ordets genus.

4) Ordets böjning (om det är böjligt).

5) Ordets äldre nysvenska form(er) (om sådan(a)
anträffats).

6) Ordets fornsvenska motsvarighet (om dylik finnes)
samt etymologi (om denna är känd).

7) Ordets betydelse(r) med språkprov, i vilka ordet
förekommer.

8) Sammansättningar, i vilka ordet ingår (om dylika
finnas), som äro av den art, att de icke tarva särskilda artiklar.

Vid 1) angivandet av orden i nutida form upptages
omedelbart efter huvudformen nutida v arian t-form er, om dylika finnas.
Då ordb. emellertid såsom variant till aderton uppför åttan, så kan
jag icke finna detta vara riktigt. Detta senare ord förekommer
visserligen i riksspråket, men endast i vissa svordomar, ock många
riksspråkstalande torde rentav vara i okunnighet om, att åttan här
ursprungligen är ett räkneord — 18; de’fatta det endast som en
förstärkande partikel. Såsom åttan nu ställts i ordboken vid sidan
av aderton, ingives därigenom den i svenskan mindre hemraastadde
läsaren den föreställningen, att ordet överhuvud taget användes
ock kan användas vid sidan av aderton.

Av de i nsv. förekommande dubbelformerna åbrodd ock abrodd
uppför ordb. den senare såsom huvudform, ehuru det, enligt min
mening, bör vara tvärtom. Dalins ordbok, Wenströms ock
Jeur-lings, Lyttkens ock Wulffs samt även Sv. Akademiens ordlistor
upptaga också endast formen åbrodd 1). Såsom ordb. nämner, har
visserligen Fries i "Kritisk ordbok öfver svenska växtnamnen"
satt abrodd före åbrodd, men härav hade ordb. icke bort känna sig
bunden, isynnerhet som den själv erfarit ock framhåller, att formen
åbrodd "dock torde vara vanligare".

Såsom huvudform för den nu utdöda svenska motsvarigheten
till It. adermennig (= växten Agrimonia Eupatoria) har ordb.
bland de påträffade benämningarna adtrmennigh, adermening ock
adermenung valt adermening. Då alla dessa former endast äro
kända från ett enda arbete (ordb. anför dem åtminstone endast
från Olavi "läkere"-bok), synes mig adermennig(h), som bättre
stämmer med ordets lågtyska källform, hava bort upptagas såsom
huvudform. Formen adermening utgör tydligen en o inbildning efter
ordet mening. Emedan vid sidan av ord på -ing även funnos
former på -ung, har så ytterligare bildats ett adermenung såsom
benämning för växten ifråga.

l) Sundéns ordbok upptager ävenledes såsom stickord åbrodd, men
tilläggor under detta "Siktigare abrodd (E. Fries)".

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:20:09 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/anf/1895/0385.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free