- Project Runeberg -  Arkiv for/för nordisk filologi / Elfte Bandet. Ny följd. Sjunde Bandet. 1895 /
378

(1882) With: Gustav Storm, Axel Kock, Erik Brate, Sophus Bugge, Gustaf Cederschiöld, Hjalmar Falk, Finnur Jónsson, Kristian Kålund, Nils Linder, Adolf Noreen, Gustav Storm, Ludvig F. A. Wimmer, Theodor Wisén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

378

Wadstein: Anmälan.

Då ordb. såsom uppslagsord för äldre former använder
nysvenska former (jfr ovan s. 377), borde på något sätt angivas, ifall
nämda stickord endast äro uppkonstruerade. Dylika fall äro:
af-hedjélig, för vilken form i själva verket endast affbidiéligh finnes
belagd, adáljord, -runa (endast aduU belagt), adelsbörd (endast -hyrd
belagt). Här finner man först genom granskning av språkproven
eller, vad adalruna beträffar, först genom eftersyn i ett citerat
arbete, att uppslagsformerna i själva verket endast bero på
konstruktion.

Av ord, som man möjligen skulle väntat finna i ordb. har
jag endast antecknat affbidiare, som förekommer i Léx. Linc. I
företalet angives intet om ordb:s behandling av ord på -are;
möjligen ingår det icke i planen att särskilt upptaga de ord på -are,
vilkas betydelse genast framgår av motsvarande värbs*); i alla
händelser hade formen dock bort upptagas under af bedja.

Ett väsentligt besparande av utrymme i ordb. har ernåtts
därigenom att verbalsubstantiv på -ande, -ende, -else, -ing, -ning ock -/on
i allmänhet endast korteligen uppföras under de resp. värb, av
vilka de äro avledda. Beträffande orden på -ion saknar man i
inledningen till ordb. ett för mången välbehövligt påpekande av den
regel, med jälp av vilken de motsvarande värben i de flesta fall
kunna återfinnas. De ord på -ion, till vilka man icke med ledning
av nämda regel kan uppkonstruera värben, borde erhålla särskild
nppslagsplats (med där gjord hänvisning till motsvarande värb).
Av denna senare art äro t. ex. absorption ock admission, som nu
endast äro upptagna under resp. absorbera ock admittera, där vissa
bland ordbokens användare säkerligen ha mycket svårt att finna
dem 2).

I detta sammanhang må ock påpekas, att ordbokshäftet även
i ett annat avseende synes vara alltför sparsamt med uppslagsord,
nämligen i fråga om variantformer. Naturligtvis skulle det vara.
en onödig omständlighet att upptaga alla dessa — även dem som
endast skilja sig ifrån huvudformen genom en obetydligt olika
stavning — såsom särskilda stickord. Men den grundsatsen torde
böra uppställas, att särskilt sådana variantformer, som visa ett
annat uttal — alltså icke endast en annan stavning — än
huvudformen, böra erhålla särskild uppslagsplats (med hänvisning till
huvudformen). Detta är ju först ock främst det riktiga av den
grunden, att dessa uttalsvarianter — i de flesta fall åtminstone —
(från nysvensk synpunkt) äro andra ord än de resp. huvudorden,
samt vidare av det praktiska skälet, att det ofta kan vara svårt
att fa reda på en dylik variantform, såvida den icke även finnes på
sin alfabetiska plats. Sistnämda skäl gör det ock nödvändigt att

*) Jfr dock, att i haft. 2 upptages afhándare.

2) Ordet adjunlction står däremot såsom stickord med hänvisning till
adjungera. Det samma är fallet med ad oration mod hänvisning till
motsvarande värb. Övriga ord på -ion finnas endast upptagna under värben.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:20:09 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/anf/1895/0386.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free