Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
380
Wadstein: Anmälan.
ro, vilket ljud i denna ändelse som bekant av somliga forskare rent
av anses vara det normala i riksspråket.
Bland de 15 i ordboken upptagna vokalerna märkas särskilt
* (de av Lyttkens ock Wulff s. k. "breda ä- ock o-ljuden",
tecknade resp.) œ ock œ, vilka ordb. (med de nämda forskarna) anser
vara riksspråkets är ock o-ljud i sådana ex. som järn, ärt, örn,
ört. Även enligt min erfarenhet förekomma i riksspråket dessa
ljud i de ifrågavarande ställningarna; men lika säkert är — såsom
också Lyttkens ock Wulff beträffande ä framhålla (Ljudl. § 131)
— att i summa ställningar även ä ock 6 användas vid talandet av
riksspråk i stora delar av vårt land (Noreen ock Lundell anse som
bekant ä ock ö i nämda fall rentav vara de enda riksspråket
tillhörande ä- ock ö-ljuden). Under dessa förhållanden borde vid
anförandet av de ovan nämda exemplen på œ, œ i ordboken hava
tillfogats, att jämte dessa ljud i de nämda ställningarna även ä, ö
förekomma.
Börande wtje"- ljudstecknet j säges, att det uttalas "som första
ljudet i hif, tjog (närmande sig ch i eng. chest, tch i t. Jcästcheri)".
Uttrycket "ljudet" i st. f. "ljuden" här beror väl på ordbokens
strävan att uttrycka sig så allmänfattligt som möjligt, men det hade
ju varit lätt att undvika en dylik inexakthet. Fruktan för att icke
bliva förstådd har väl också gjort, att ordboken här med tystnad
alldeles förbigår det i stora trakter av vårt land använda enkla
"tje"-ljudet utan börjande explosiva. Emellertid hade det ju varit
mycket lätt att exemplifiera detta senare ljud genom påpekande av,
att det närmar sig det med ch i det anförda tyska kästchen
betecknade ljudet.
Beträffande de för de enskilda orden angivna uttalen har
jag anmärkt, att ordb. för ordet adverb endast upptager uttalet
aavœrAb, ehuru (jfr ovan om œ : ä) ett annat uttal advär*b
användes av särdeles många riksspråkstalande svenskar. Likaså anger
ordboken för adverbial(isk), adverbialisera, adversativ uttalet av
-er-i andra stavelsen endast såsom -œr- (för ordet adpertinens. däremot
upptages såväl uttalet -är- som -œr- av -er-1).
Rörande avledningen -tion må påpekas, att ordboken ställer
uttalet -tfœn före -/con. Rättstavningssällskapet föredrager också,
som bekant, det förra. Lyttkens-Wulff ock Lundell anse tvärtom
’fojn vara vanligare. Jag känner icke genom egen undersökning,
*) Ur häftet 2 har jag även antecknat ett par hithörande fall: affärd,
för vilket ordb. endast upptager uttalet a9v*fœ%rd med utelemnande av det
s& vanliga a*v~få*rd samt a/börda, vilket endast angives såsom uttalat
aHv&œVaa; det mycket vanliga a*v*bö*rda är däremot icke upptaget.
(Däremot anges i h. 1 orden ackuschör(ska) ock administratör riktigt som
uttalade dels med o, dels med œ). — Börande aksentförhallandena i orden
af-hålUamhet, afhållighet, afhängighet uppgives endast, att dessa skulle vara
3102; därjämte förekommer emellertid även 3¾01, en aksentuering, som
åtminstone i mellersta Sverige är mycket spridd (jfr att C. J. L. Almqvist i sin
ordbok för af hällt ghet o. afhängighet — afhalhamhet saknas hot honom —
endast upptager den sistnämda aksentuerihgen).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
