Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Wadstein: Anmälan.
381
vilket av dessa uttal är det mast spridda. Det kunde emellertid
förtjäna anmärkas, att i mitt eget uttal göres en skilnad så, att
jag uttalar -tion såsom -t/con, i fall föregående stavelse har
huvud-ton (t. ex. i nation, station) men däremot i andra fall såsom -fcon
(ex. exposition, acklamation); samma iakttagelse har doc. Tamm
meddelat mig rörande sitt uttal. Då vi båda äro födda i
Södermanland, torde detta vara ett uttal, som åtminstone förekommer i
nämda landskap.
Omedelbart efter uppgifterna rörande de nutida uttalsformerna
redogör ordboken för åtskilliga i äldre skrifter anträffade uppgifter
rörande uttal; med fa undantag äro (i l:sta häftet åtminstone)
dylika upplysningar anförda ur Weste ock angå således som bekant
vanligen endast aksentueringen. Jag skulle vilja hemställa,
huruvida det icke vore lämpligare att, såsom ordboken också någon
gång gör (jfr t. ex. under ábc-bok, Makter a\ anföra dessa äldre
uttalsuppgifter först i sammanhang med andra längre fram i de resp.
artiklarna (jfr schemat ovan s. 377) meddelade äldre former. En
dylik anordning synes mig lämplig dels av den grund, att även de
senare formerna ofta lämna upplysningar rörande äldre uttal (jfr
t. ex. ur äldre skrifter anförda former sådana som àborre, ábbedijsse,
åf), dels emedan det ju vore en fördel att fa alla ur äldre skrifter
antecknade ock framhållna former samlade på ett ställe, icke såsom
stundom nu inblandade i uppgifterna rörande ordens nutida uttal,
böjning etc, vilket även stör överblicken över dessa senare
uppgifter.
Till de i ordb. meddelade uppgifterna rörande uttal i äldre
tid har jag endast att foga, att Weste i olikhet med det nu
mast spidda uttalet (jfr Kock, Sv. Akc. II. 101) aksentuerar
adelsbrev, a’delsdam, a’del stånd. I uppgiften rörande Westes uttal av
abborre har ett litet (tryck)fel insmugit sig; Weste har här abborre,
icke såsom ordb. uppger a*bborre.
Vid angivandet av substantivens genus meddelar ordb. i
fråga om "ord, som fortlefVa från äldre tid och ännu af somliga
behandlas efter den äldre tidens genuslagar" en dubbel
genusbe-teckning, i det att den dels med "m." eller "f." framhåller, att
såsom pronomen för ordet användes resp. han eller hon, dels med
"r." (= realgenus, genus reale, genus rei; en för ordboken
nyskapad tarm) utmärker, att även den användes för detsamma. Vid
sådant "personord", som, när det uttryckligen brukas om individ
av naturligt kön, kan ersättas av olika pronomen allt efter
individens kön, framhålles detta genom ett efter beteckningen för ordets
"normala" genus tillagt "ig.", som enligt företalet utgör
förkortning för "individens genus", en likaledes nyskapad praktisk tarm.
Beträffande i ordboken lemnade uppgifter rörande genus har
jag antecknat följande: För abo (kortare benämning å den lek, som
vanligen kalh¾s abo-bibo eller abo-bibo-caka) anges endast mask.
genus. Här synes beteckning "r. (1. m.)" ha varit det riktiga. —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
