- Project Runeberg -  Arkiv for/för nordisk filologi / Tolfte Bandet. Ny följd. Åttonde Bandet. 1896 /
46

(1882) With: Gustav Storm, Axel Kock, Erik Brate, Sophus Bugge, Gustaf Cederschiöld, Hjalmar Falk, Finnur Jónsson, Kristian Kålund, Nils Linder, Adolf Noreen, Gustav Storm, Ludvig F. A. Wimmer, Theodor Wisén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

46 Wadstein: Tolkning av dikter.

På grund av det nu anförda måste jag således anse det
for påtagligt ock avgjort, att Olav Gudrödsson "á
Geir-støaom" i Ynglingatal är identisk med Olav
(Gudrödsson) den vite på Irland.

I en följande uppsats ämnar jag underkasta frågan om
det närmare preciserandet av Yngligatals ålder ock
nedskrivningsort *) en ytterligare undersökning 2).

"alv" (övernaturligt väsen). Olafr Oeirstaêta-alfr kunde alltså ursprungligen
ha utgått från ett O’. *alfe á Geirstgäom, som just betytt: "Olav den vite
i G-eirstaåer (= Mag Laigen)".

’) Av att Olavs rike på Irland enligt det föregående i Ynglingatal
omtalas såsom beläget "på andra sidan västerhaven" följer icke, att dikten
ej skulle vara skriven på Island. Även på Island räknade man nämligen
Irland såsom liggande västerut: jfr t. ex. de ovan s. 40, 41 meddelade
citaten ur Eyrbyggia saga ock Landn&ma.

’) Jag begagnar tillfället att här göra en rättelse ock ett par tillägg
till mina föregående uppsatser över Ynglingatal.

Såsom Bugge i Bidr. t. skaldedigtn. s. 174 påpekat, duger av metriska
skäl den av mig Ark. XI. 78 föreslagna rättelsen av iofor i strof 46 till
*ófor icke. Denna form *ófor beror emellertid endast på en distraktion vid
nedskrivandet av min uppsats. Den nord. motsvarigheten till ty. ufer etc.
bör ju ha hetat *ófr, ock insätter man denna av mig egentligen åsyftade form,
blir även från metrisk synpunkt allt i sin ordning. Om en dativ-form *ófr
jfr Noreen Aisl. u. altnorw. gram. § 293: 8; en dat. iofor är däremot icke
styrkt samt iofre av metriska skäl omöjligt. Den felaktiga varianten iofor
gaut8kom förklaras delvis genom in värkan från iofre sénskom i strof 36
(jfr även Ark. XI. 79). — (Bugges anmärkning s. 176 mot min förklaring
av Byleiptr såsom egentligen varande Bylleiptr: "Versemaalet viser, at Navnet
har lang første Stavelse", forstår jag däremot icke; ordet skulle ju även
enligt min etymologi egentligen ha lång första stavelse).

Den alternativa förlängningen av a i skald, som jag Ark. XI. 88
endast kunde påpeka, tror jag mig nu också kunna förklara. Den beror
antagligen på att ordet genom analogi från skal "stai, larm" (föranledd av den
ursprungligen nog lika betydelsen hos de båda orden; jfr min utredning
anf. st.) fått kakuminalt l, varefter förlängningen av vokalen ju är alldeles
ljudlagsenlig (jfr Noreen, Aisl. u. altnorw. gram. § 111, 8).

Uppsala i december 1894.

Elis Wadstein.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:20:38 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/anf/1896/0055.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free