Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
86 Kock: Anmälan.
Avhandlingen är ett aktningsvärt arbete. Ofta meddelas
fullständiga statistiska uppgifter från de behandlade urkunderna, och
förf. visar sig merendels rätt väl känna den grammatiska
literaturen. Man kan väl däremot icke säga, att hau meddelat nya rön
av större betydelse. Då olika meningar framställts till en forms
förklaring, hänvisar han ofta till dem utan att avgöra, hvilken som
enligt hans mening har företrädet. När han däremot bestämt sig,
för någon viss av flera olika förklaringar, synes han mig rätt ofta
icke ha gjort ett lyckligt val.
Såsom beaktansvärda iakttagelser må följande anföras.
Liksom i quinku f. quinsku i Bj. B. s utträngt mellan n och
k, har samma konsonantförlust inträtt i ett par andra
västgötaskrifter: danlcan, vtlœnkan etc. (s. 47).
L saknas flera ggr i superlativen hœstz (heste) för hœlzt\ förf.
ser här en ljudlagsenlig förlust av 1 framför s och jämför härmed
frœsgiuu i Vgl. II Add. och haftisi hos Lydekinus (s. 49). — Men
då Bj. B. har hals, frœls etc. med kvarstående Is, har 1 måhända
ljudlagsenligt förlorats blott framför s -f konsonant. Jmf. ock
hœstz (f. hœlst) i VGL. II Add. 13 pr. och fask (av utg. ändrat
till falsk) i Suso 353, 22. Skrivningen haftisi har påvisats hos
Lydekinus blott en gång och kan således bero på skrivfel; möjligen
skulle dock förlusten av i i detta ord kunna bero på att stavelsen
hade infortis.
I huvudhskr. av Bj. B. återfinnes det från andra fsv. skrifter
kända förhållandet, att verbet køpa har denna stavning (ej kiøpa),
beroende på att k framför ett av au utvecklat ø bibehöll uttalet k
och ej antagit uttalet kj.
Bedan förut hade iakttagits, att Bj. B:s huvudkodex i en
rotstavelsen efterföljande stavelse delvis tillämpar vokalharmoni för
ändelse-vokalerna a : œ, i : e, u : o (Kock: Fsv. ljudl. I, 122,
150, 156). Förf. meddelar det statistiska materialet till reglernas
bekräftelse. Dessutom har han i denna skrift återfunnit den för
SML. påvisade tendensen (Kock i Arkiv N. F. IV, 386) att i
sluten stavelse med infortis stundom använda e i st. f. väntat œ*
Artikelns vokal är vanligen i. Blott följande exempel anföras (s.
29), hvilka strida emot denna regel: hamptiena, sarœ botcnœ,
gar-penom, fœstipœningenom (av hvilka de två sista dock kunna hava
dativ-ändelsen e). Det hade kunnat nämnas, att vokalen i dem alla
står i öppen stavelse.
Liksom vokalharmonien i : e9 u : o är gemensam för
forn-norska och fornvästgötska skrifter, så möter i Bj. B. som nom. pl.
fem. till sa den A-omljudda, i fno. brukliga formen pœr is. 24),
ehuru fsv. vanligen har par. Biktigt anmärker Z. (s. 33) mot
Schlyter, att borghapamenninœ icke utgör skrivfel för
borghana-tnenninœ, utan att vi här återfinna det isl. fno. boryaþarmaþr.
Ordförrådet i Västgötaskrifter visar även annars överensstämmelser med
fno. (jmf. Fsv. ljudlära II, 513 fil).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
