Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
92 Falk: Nekrolog.
W i den senare ställningen endast beror på ortografisk
godtycklighet, eller om man har att däri finna en antydan om att
motsvarigheten till urg. tv var af halfvokalisk natur efter
tautosylla-bisk konsonant, är icke så godt att afgöra". Det synes mig, som
om man alldeles icke hade skäl betvivla, att det senare var fallet.
Att fgutn. på 1300-talet och språket i det egentliga Sverge på
1400-talet använde detta uttal, torde vara fullt visst, och detta
synes även vara förf:s mening (han citerar nämligen min skrift
Fsv. ljudl. s. 1 ff. och Arkiv V, 87 ff.). I fsv. skrifter från
1400-talet finner man detta uttal betecknat genom konsekvent
användande av v och w enligt normen vari men hwar, twe etc. Nu
visar huvudkodex av Bj. B», även annars ofta blott tendenser till
konsekvent stavning. Så t. ex. har den vokalharmonien blott
ofullständigt genomförd, så att man efter rotstavelsens y, (B, 0
visserligen finner nästan blott œ, men efter de övriga vokalerna
omväxlande œ och a. Förhållandet är fullkomligt analogt vid bruket
av konsonanterna v och w, och vi kunna därför sluta, att den i
1400-talets språk följda regeln tillämpats (eller åtminstone höll på
att genomföras) i Bj. R:s språk, alltså redan vid mitten av
1300-talet’).
Icke häller synes det mig vara skäl att med förf. s. 22 fatta
formen œ "eger" i uttrycket pen sum f<et œ (Bj. R. 14: 21) som
skrivfel för a. Enligt min uppfattning är den av Läffler i Arkiv
IV, 191 f. givna förklaringen av ee-vokalisationen i verbet œgha
den riktiga, och då (såsom Z. även nämner) detta œ just är den
av Läffler postulerade formen, så torde det ej längre kunna kallas
försiktigt att i <b se en dittografi. Att med förf. s. 36 (och
No-reen Arkiv N. F. II, 364) antaga skrivfel för prep. mellam är ej
häller behövligt. Formen kan ju ytterst lätt förklaras som en
uttalsform, uppkommen genom kontamination av mellom och mellan¾).
Lund, 17 februari 1894. Axel Kock.
Knud Knudsen
er födt af husmandsfolk i aaret 1812 i Holt ved Tvedestrand. I
niaarsalderen begyndte han sin lærervirksomhed som medhjelper
hos sin far, som var skolelærer; efter konfirmationen var han en
tid omgangslærer. Ved gratis undervisning og understöttelse af
fremmede sattes han i stand til at bli student (1832). I 1840
tog han filologisk eksamen og ansattes samme aar som adjunkt
[!) I annat sammanhang skall jag söka visa, att i nordiska sprak w
efter guttural konsonant förlorades, när föregående vokal var u eller o, men
kvarstod, då en annan vokal föregick gutturalen (skuggi men skyggva etc.).]
I1) Detta bestyrkes av det numera av Aksel Andersson utgivna
glossaret till Een nyttwgh wnderwijsning, enligt hvilket denna skrift har en
gång mellam och en gång emejlam.]
ABKIT FÖ» NOBDI8JC FILOLOGI XII, NT FÖLJD THI.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
