Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Läffler: Tunestenens sijosten. 99
denna min forklaring, så ber jag få säga, att det ingalunda var
min mening att visa, att några "svårigheter" häftade vid min
förklaring av ordet i fråga, då jag i ett tillägg till min uppsats
framhöll två olika sätt att tänka sig bildningen av ett seio- ur
pronominalstammen se-. Jag kan ej häller nu se, att någondera
förklaringen erbjuder några svårigheter eller är osannolik.
I min första uppsats om Tune-stenens sijosteR (Uppsala-studier
s. 1 f.) har jag yttrat, att jag ansåg det sannolikt, att endast
manliga arvingar innefattades under orden sijosteR arbingajo.
Jag är fortfarande av denna åsikt — trots Pr. Burgs i Zeitschrift
für deutsches altert um, 38: 176 överst, däremot framställda, såsom
den där står alldeles obegripliga, anmärkning om "zwei
psychologische alternative" "beide gleich ungeheuerlich", vilken anmärkning
D:r Burg visserligen på min begäran för mig skriftligen utlagt,
men som för mig likafullt ter sig oberättigad ock konstlad, något
som jag icke här skall upptaga utrymmet med att uppvisa *).
Jag skall i stället tillåta mig att ur ett brev till mig från
den framstående norske rättshistorikern Ebbe Hertzberg anföra ett
uttalande av intresse rörande det juridiska spörsmål, som väcks
av Tunestenens inskrift. Jag förutskickar den anmärkningen, att
jag förut i brev till H. till vad jag yttrat i Uppsala-studier lagt
det, att jag antog, att Wodurid ej efterlemnat söner, endast döttrar,
ock därför enligt gällande lag ärvts av t. ex. sina brorsöner.
Hertzbergs uttalande, som jag med hans samtycke
offentliggör, lyder sålunda:
"Enten Du eller Bugge har ret med hensyn til sijosten,
kommer, saavidt jeg ser, for retshistorien paa et ud. At den afdöde
Vodurid ikke har efterladt nogen sön, er jeg enig med Dig i; thi
i modsat fald vilde sönnerne selvfölgelig ikke have overladt dötrene
at reise stenen. Dertil kommer, at udtrykket "de mest beslægtede
arvinger" öiensynlig er valgt med flid for at gjöre opmærksom paa,
at det ikke var sönner, som arvede ham 2). Havde det været
sönnerne, vilde denne udtryksmaade have været kunstlet, og man vilde
utvilsomt have foretrukket den i oldtiden saa hellige betegnelse
"sönner" ligesaavel, som at dötrene nævnes. At arvingerne vare
mandlige fremgaar paa den anden side ikke umiddelbart af
indskriften; thi som Bugge antyder, dötrene kunde jo tænkes
med-indbefattede under sijosten arUjano. De kunde f. ex. arve sammen
med afdödes brödre eller brodersönner eller særlig hans sönne-
*) Då Barg, a. st., säger att det är "lexikalisch unzulässig" att
översätta såsom jag gjort: "de närmast besläktade av de manliga arvingarna
delade arvet", så må mot detta påstående framhållas följande. Om ett ord,
som i allmänhet kan avse både man ock kvinna, t. ex. arvinge, i ett visst
särskilt fall kan visas ej åsyfta kvinnor, ej häller både män ock kvinnor,
så är det efter all logik berättigat, att i detta särskilda fall anse ordet avse
endast män. Lexikonet har däremot in^en invändning att göra!
*) Jfr. Tacitus, Germ. c. 20: "si liberi non sunt, proximns gradns ..."
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
