161 (Arkiv for/för nordisk filologi / Tolfte Bandet. Ny följd. Åttonde Bandet. 1896)

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Kock: í7-omlj. i fnor skan. 161

I Arkiv N. F. VI, 332 f. och Beitr. XVIII, 458 f.,
464 tror jag mig hava anfört bindande skäl för, att omljuden
värkligen inträtt även i semifortis-stavelse. Jag erinrar särskilt
om utvecklingarna: *Anulatbu > *Anulä†>u (ai > ä i
semifortis-stav.) > Ö’lgf; *ä’frai&u (pL) > *åfyrfåu > *ä’frop; *w#raldu
> v&rQld > fsv. vœruld; *Sigwar&ur > SigwQrðr > Sig(w)urpr
etc.; igold (d. v. s. ygolá) men strantu på Rökstenen;
*a’f-raifri > ä’frücti (ai > ä i semifortis-stav.) > fnorska afrœdhi,
fsv. afrœpe *); *ä’r†>aifri > *aVð#ðí > fno. œrfœðe (erfuœde
även "En Tale" 8, 18) m. fl.

*) W. menar Uml. 6, att det vore "wenigstens unsicher, ob das œ in
der zweiten silbe aus ä durch t-umlaut entstanden ist**. Nej, detta är icke
osäkert, hvilket bäst inses vid jämförelse med W:s förslag, att förklara œ i
afrœdhi. Han menar nämligen, att œ i fsv. afrœþe skulle ha ett annat
upphov än œ i fno. afrœdhi, och att œ i detta senare skulle bero pa en övergång
"a 7> œ in schwachtoniger silbe". Här är man emellertid icke berättigad
antaga denna ljudutveckling. Ty det av *afraiéti utvecklade *afräät hade
urspr. långt (ej kort) a, och i de fnorska diplom, där afrœdhi förekommer,

finnes icke någon övergång av långt a till œ i "schachtonige silbe". För
övrigt torde det vara självklart, att Æ-ljudet bör förklaras på samma sätt i

fsv. afrœþe och i fno. afrœdhi (fsv. afraþe har fått a från det likbetydande
afraþ).

Ej häller W:s invändningar Uml. s. 6 mot œrfœcte äro befogade. Enligt
honom skulle œrfœde ha uppstått ur erfede <: crfidi, och han menar, att
utvecklingen e > œ beror på att v går framför. Han förbiser härvid, att den
av Sievers: Tübinger Bruchstücke s. 9 påvisade utvecklingen t > œ (jmf.
ock Wadstein: Fno. horn. ljudl. s. 57) inträtt efter urspr. w, men att det
åtminstone hittills ej ådagalagts, att den inträtt efter urspr. T>, hvilket ljud
ju œrfœSe hade (eller hävt). Dessutom synes utvecklingen e > œ vara
åtminstone väsentligen inskränkt till sluten stavelse (jmf. Sievers anf. st. s.
10 noten), men œrfœéte har andra stavelsen öppen. Även -e i st. f. -ii
œrfœéte talar emot W:s förklaring av ordet: han nödgas antaga, att det fatt
-e från erfe&e. — Det av W. Uml. s. 6 anförda, en gång mötande œrvœtt
utgör neutr. av erfidr och kan ha fått œ från motsvarande substantiv
œrfœéte. Det sällsynta västnord. ervaäe, fsv. œrwadhe kan ha fått a från
den tvåstaviga formen isl. erfaß! (anfört i E. Jonssons ordbok); jmf. att över
huvud två- och trestaviga former av detta ord växla: isl. erfiäi: erfttdrygi,
fsv. erwodhe : erfuodh, erfuot, ags. earfede: earfodj västnord. ervade : erfaS,
Dock skulle möjligen a i västnord. ervade även kunna bero på att
semi-fortis på ordets andra stavelse dialektiskt försvagats till infortis före det
yngre i-omljudets inträdande, och i i n f o r t i s - stavelse inträder ej omljudet.

<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>

Project Runeberg, Sat Dec 9 02:20:38 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >> https://runeberg.org/anf/1896/0170.html

		Arkiv for/för nordisk filologi / Tolfte Bandet. Ny följd. Åttonde Bandet. 1896 / 161 (1882) With: Gustav Storm, Axel Kock, Erik Brate, Sophus Bugge, Gustaf Cederschiöld, Hjalmar Falk, Finnur Jónsson, Kristian Kålund, Nils Linder, Adolf Noreen, Gustav Storm, Ludvig F. A. Wimmer, Theodor Wisén Table of Contents / Innehåll \| << Previous \| Next >>
	Project Runeberg \| Catalog \| Recent Changes \| Donate \| Comments? \|