Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
192 Klockhoff: Tellsagan.
Härigenom har Schiern icke kunnat draga några säkra
slutsatser med afseende på balladens förhållande till andra
framställningar af denna saga.
Innehållet i balladen är i korthet följande. Tre
fredlösa, Adam Bell, Clim of the Clough och William of
Clou-desly, vistades i en skog, Engliswood, i närheten af staden
Carlisle i Cumberland. En dag beslöt William att begifva
sig till staden för att besöka sin hustru. I hans hus
vistades en gammal kvinna, som William af barmhärtighet hade
upptagit för sju år tillbaka. Hon begaf sig till domaren och
omtalade Williams besök. Huset omringades; William värjde
sig tappert först med pilskjutning (Cloudesle bent a wel good
bowe, | That was of trusty tre, \ He smot the justise on the
brest, | That hys arrowe brest ih (hrè), men sedan huset
an-tändts och han bortskjutit alla sina pilar samt hans
bågsträng afbränts, grep han sitt sVärd och sin sköld {buckler)
och rusade ut, där folket stod tätast samt nedgjorde många.
Slutligen blef han öfvermannad, bunden till hand och fot
samt kastad i ett djupt fängelse. Han dömdes att hängas,
och innan dess stängdes alla portar, så att ingen skulle
kunna komma in i staden till hans hjälp. En liten
svinherde, som åskådade uppresningen af galgen och fått veta
anledningen därtill, skyndade till Williams kamrater och
omtalade hans fara. Dessa skyndade då till Carlisle, men
funno portarna stängda. Clim gifver då sin kamrat det rådet,
att de skulle utgifva sig för konungens sändebud och visa
portvakten ett bref samt i förlitande på hans okunnighet
inbilla honom, att det var från konungen. Listen lyckades
och båda sluppo in. Men emedan de voro betänkta på huru
de skulle komma ut igen, dödade de portvakten och togo
nycklarne. Triumferande utbrister då Adam Bell: Nu är
jag portvakt. Sedan spände de sina bågar och sågo efter,
att strängarne voro runda samt, begåfvo sig till torget, där
de sågo William väntande sitt öde. Då denne såg sig om-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
