Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
258 Kock: Fnord. språkforskning.
varon av omljud i bruptugha, brtdlop etc. mycket väl bero på att
*brüSi- i komposits fakultativt hade fortis, men naturligtvis är
även här påvärkan från det enkla ordet (brüp) mycket möjlig 1).
Vi övergå till forlusten av u.
Före den äldre u-omljudsperioden har u förlorats efter lång,
med fortis akcentuerad stavelse: *wallugangn :> vallgangr,
*spänu-pak > spänpak etc a). I fno. förekommer sangus, sanghus,
motsvarande normalt isl. sgnghus (Wadstein: Fno. horn. ljudl.41, Der
umlaut von a bei nicht synkop. u s. 88, hvilken form Wadstein
på sist anf. st. — oriktigt — söker förklara). Om man hävt ett
urnord. *sangwa~hüs, så skulle genom ljudlagsenlig utveckling i
dess första kompositionsled sangüs uppstå. *Sangtoa~hüs blev
nämligen *sangw-hüs > *sangtvüs > sangüs. Men det är mycket
möjligt, att kompositionen sang(h)us är en yngre bildning, sammansatt
med *sangu)R och hüs. Ett *sangwhüs blev genom kända ljudlagar
*sangwüs > sangüs, hvilket icke underkastades w-omljud, eftersom
u i (h)üs var långt.
Exemplen med ett kortstavigt ord till första
kompositionsled äro f& och sinsemellan delvis icke överensstämmande. Det
sannolikaste synes dock vara, att i en dylik, med fortis akcentuerad
kompositionsled u icke värkade omljud. Härmed harmoniera isl.
pramskg, pramvalr, lagstafr, Jagdyr, Harpangr (< *HaruSangn
3ed fortis på första stavelsen, men däremot Hprpar <: *Haruffaii),
láfr (< *Anulait)R; jmf. med Aláfr den ags. formen AnJäf för
detta nordiska namn; på iriska återgives det med Atnlaib,
Am-Maibh), Alfjf (< *Anulaibu), fsv. Skadhwi (< *Skaðu-wi; jmf. Arkiv
N. F. VI, 303 f.), da. malurt (; møl; jmf. ovan s. 253); vidare
följande med wö- eller era-stam sammansatta ord: det iriska låneordet
Barith, som enligt Bugge är identiskt med *BaftufrepUR, isl.
bact-liós? (: bgp; jmf, ovan s. 254), sparhaukr (< *sparúhaukn <:
*spar-wa-haukR).
Emot att *HaructangR hävt fortis på förra
sammansättningsleden, skulle uttalet Hardánger, Stavanger etc. i nyno. riksspråket
kunna anföras, men följande omständigheter tala för, att ord på
-angr i fornspråket åtminstone fakultativt kunnat hava fortis på
förra sammansättningsleden. Arnórr iarlaskáid allitererar i Heimskr.
(ed. Unger) s. 529
/Sfcirþum hélztu um Sttafangr norþan.
Enligt uppgift «av adjunkt Amund B. Larsen erhålla i åtskilliga
nynorska bygdemål ortnamn på -angr fortis på förra sammansätt-
’) Om ett i Eysteins jordebok 153 anfört Sœlmundar bøle innehåller
personnamnet Salmundr med omljud, så kan omljudet i Sœlmundar
förklaras såsom omljudet i elligar, men på en dylik enstaka skrivning kan foga
vikt läggas.
*) Einhard har vid år 811 Osfrid, Osfred (Bugge: Den ældste
skalde-digtn. 16). Troligen angiver o här icke omljud av ä utan blott slutet
nasalt a-ljud; jmf. att Adam av Bremen återgiver Skäne med Sconej Sconi.
En liknande uppfattning av Osfrid har Dr. B. Kahle.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
