Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kock: Fnord. språkforskning. 261
I Arkiv N. F. V, 144 yttrar jag: "Som bekant uttalas
fornamn i det moderna språket ytterst ofta utan fortis (med
levissimus); detta är i synnerhet fallet omedelbart före efternamn samt
i vokativus *). Vi säga således Gustav Karlsson; köm hit,
Gustav; Karm Må’nsdotter etc..... Naturligtvis har uttalet i
fornspråket varit ett likartat, så att t. ex. i uttrycken Härwäldr
Hä*r-fagri, Härwäldr Sweinsson(r) ordet Harwáldr erhöll levissimus".
Jag framhåller således, att förnamn ofta hävt levissimus, men
att detta varit fallet icke blott i sådana sammanställningar som
Gustav Karlsson utan ock i vokativ. Dessutom antydes, att
detsamma var förhållandet i uttryck sådana som Härwäldr
Hä’rfagri.
L. har icke försökt visa, att denna akcentuering ej skulle i
fornspråket ha varit mycket vanlig i vokativus, och detta torde ej
häller kunna visas.
I sanskrit är vokativen oftast oakcentuerad. Jmf. Whitney:
Gr. § 314: ’The vocative is accented only when it stands at the
beginning of a sentence — or, in verse, at the beginniug also of
a metrical division".
Enligt Kluge i Literaturblatt 1895 sp. 332 not 2 har samma
regel tillämpats i fornhögt. I nht. akcentueras alltjämt väsentligen i
överensstämmelse härmed; jmf. t. ex. Hirt: Der indgerm. akzent s. 293.
Helt visst hava de forskare rätt, som på grand av dessa och
andra förhållanden antaga, att redan i indo-europ. tid vokativen
ofta var relativt oakcentuerad; jmf. t. ex. Brugmann: Grundriss
I, s. 537, Hirt: anf. arb. s. 293 ff.
I nysv. är vokativen ytterst ofta oakcentuerad; se närmre
härom Kock: Sv. akcent II, 130 med noterna. Förhållandet är
detsamma i nyisl. Enligt Dr. Finnnr Jonsson uttalas i
sammanställningar sådana som horn, pora! kom, Jon! góda nått, Finnur!
vokativerna pora, Jon, Finnur fullt oakcentuerat.
Under dessa förhållanden torde det vara absolut visst, att
även i det nordiska fornspråket vokativer ytterst ofta voro relativt
oakcentuerade (hade levissimus). Men att förnamn vida oftare än
de allra ilasta andra ord brukas i vokativus, är allbekant och torde
icke kräva något bevis.
Men även i vissa andra ställningar voro förnamn i det nord.
fornspråket ofta relativt oakcentuerade.
I nysv. bygdemål akcentueras alltjämt vid sammanställning
av ett förnamn med ett öknamn eller med ett ord, betecknande
stånd och yrke, det första ordet med levissimus, det andra med
fortis, t. ex. i Wemmenhögsmålet i Skåne Jins Tátter (tattare),
Läws Skott (Lars bodde i Skottahuset), Jins Skrä’ddare a). Som
bekant var det hos forntidens nordbor ytterst vanligt att beteckna
en person med hans förnamn jämte ett tillagt öknamn eller till-
*) Har spärrat av mig.
*) Jag har att tacka biblioteks-aman. A. Malm för dessa exempel.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
