Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
260 Kock: Fnord. språkforskning.
ljudsperioden inträtt före förlusten av u i *laguweUÍR, och
uppställningen blir: 1) komp. med fortis på långstavig första komp.-led
förlorade u före äldre w-omljudsperioden: *wallugangR > vallgangr
2) efter inträdandet av den äldre w-omliudsperioden förlorades u
och värkade omljud i komp. med fortis på kortstavig första
komp.-led HaguwéllÍR > Ipgvéllir, vidare i enkla ord *axtdaR >
Qxlflr, *walluR > vgUr etc. De konsekvenser, som detta, enligt min
uppfattning mindre sannolika, antagande skulle medföra beträffande
ord sådana som miopärékka och andra, äro tämligen självklara, och
jag utför dem därför icke.
IV. Till frågan om akcentueringen av fornnord. personnamn.
I Arkiv N. F. VII, 259 ff. har E. H. Lind framställt
åtskilliga kritiska anmärkningar mot en av mig i Arkiv N. F. V, 143 ff.
hyllad åsikt om fornnordiska personnamns akcentuering. Jag skall
här göra några anmärkningar med anledning av denna L:s kritik.
L. refererar 8. 259 min uppfattning sålunda, att jag "sökt
förklara åtskilliga ljudföreteelser i nordiska förnamn därav, att de i
forntiden liksom i våra dagar mycket ofta skulle hava brukats i
relativt obetonad ställning. Särskilt skulle detta hava varit fallet
omedelbart framfor äfternamn". Liksom nu uttalas Gustav
Karlsson *) etc. med fortis blott på senare namnet, skalle enligt min
uppfattning uttalet naturligtvis ha varit detsamma i fornspråket.
Det är uteslutande häremot, som L. riktar sina anmärkningar.
Han söker visa, att sammansättningar sådana som Gustav
Karlsson överhuvud icke användes i fornspråket såsom enhetliga namn.
Även andra forskare än jag, nämligen Noreen (Arkiv N. F.
II, 336; Pauls Grundr. I, 482 § 150, c) och Wadstein (Till läran
om tt-omljudet s. 20) hava sökt förklara vissa ljudförhållanden i
fornnord. personnamn av deras proklitiska användning framför
andra namn. Detta nämner dock icke L., utan vänder sig blott mot
min anförda uppsats.
En huvudanmärkning mot L. är följande. Han söker, såsom
nämnt, visa, att sammanställningar sådana som Gustav Karlsson
med Gustav uttalat relativt oakcentuerat icke brukades i
fornspråket. Därför skulle det enligt hans mening vara obefogat att
förklara abnorma ljudförändringar i fnord. personnamn av deras
bruk i relativt oakcentuerad ställning.
Även om L. hade hävt rätt i sitt påstående beträffande
sammanställningar av typen Gustav Karlsson i fornspråket — hvilket
icke är fallet —, hade hans slutsats varit oriktig.
,) I överensstämmelse med det av mig i Sv. landsm. XIII, nr 11 s. 1 ff.
föreslagna systemet använder jag följande akcentbeteckning. Fortis utmärkes
med ’, semifortis med \ Enstavighets-akcentuering betecknas med en etta
efter rotvokalen (hfrnden), två- och flerstavighets-akcentuering med en tvåa
efter rotvokalen (kfrmma).
i
i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
