Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Anmälan: L. F. A. Wimmer om runemindesmærker (Erik Brate)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Brate: Anmälan. 95
faringssättet som det intryck man far vid arbetets studium
medföra en förvissning om att noggrannheten ej kunnat vara större,
hvarför ock redan undersökarens namn är en borgen. I afseende
på hällestadsstenarne I, II finnes därtill genom överensstämmelsen
i allt väsentligt med prof. Bugges läsning i Bunverser s. 283 f.
ett intyg af en framstående runolog om läsningens riktighet. Vid
inskrifternas behandling har afklappningen spelat en framstående
roll, dels som hjälp vid läsningen, där denna ej kunnat fastställas
vid den omedelbara undersökningen, dels som kontroll vid det
blutliga utförandet af afbildningarne, för hvilka teckningar efter
själfVa inskriften lades till grund. Da hvarje inskrift sålunda först
omsorgsfullt undersökts af prof. Wimmer och omedelbart af bildats
af den framstående tecknaren Magnus Petersen, och dessa
teckningar noggrannt jämförts först med originalet och sedan med tagna
afklappningar, kan man för visso tryggt lita på läsningens
riktighet. Men då prof. Wimmer, Om undersøgelsen etc. s. 81 noten
föredrager detta förfaringssätt framfor afbildning med fotografiens
hjälp och ställer sin afbildning af vedelspangstenen II vida högre
än den efter fotografi utförda afbildningen af samma minnesmärke
hos v. Liliencron, Der Runenstein von Gottorp s. 5, kan jag icke
längre instämma. Den större klarheten i teckningen är, såsom det
framgår af jämförelsen mellan de två af bildningarna, vunnen genom
att öfverdrifvet framhålla ristningen på bekostnad af naturliga
fåror, och en sådan öfverdrift i framställningen är icke blott tillåten
utan oundgänglig. Men densamma vinnes ju också därigenom, att
man efter noggrann undersökning fyller i, medelst enpänsel, hvad
man funnit vara ristning å stenen, med krita eller, hvad jag
föredrager, kimrök. Ett sådant förtydligande af ristningen i förhållande
till de naturliga fårorna å vedelspangstenen II synes icke hafva
ägt rum, innan fotografien togs för afbildningen hos v. Liliencron,
med hvilken prof. Wimmer anställer sin jämförelse. Genom en
fotografisk afbildning af detta undersökningsresultat uteslutes
åtminstone möjligheten af felteckning, hvilket är en hugnad, om
man icke har någon Magnus Petersen till sitt förfogande.
Därigenom förlorar ock afklappningen sin betydelse som korrektiv vid
teckningens utförande, ty redan vid ristningens uppmålning med
kimrök kunna olika grader af styrka och tydlighet angifvas. För
öfirigt är en god afklappning visserligen ett objektivt aftryck af
ristningen, men att skilja på hvad som är aftryck af ristning och
hvad af naturliga faror och affiagningar, det blir åter någonting
subjektivt. Kan på riktigt svåra ställen ett dylikt urskiljande icke
ske på stenen själf, lär ock afklappningen gifva föga hjälp därtill,
annat än möjligen i torkningsögonblicket, då prof. Wimmer säger
sig ofta hafva vunnit klarhet öfver de otydligaste ställen. Enligt
min erfarenhet vinnes en förvånande säker syn på ristningen genom
att undersöka den med ett skynke öfver hufvudet, genom hvars
höjande och sänkande de olika belysningsgrader omedelbart åstad-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
