Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Anmälan: L. F. A. Wimmer om runemindesmærker (Erik Brate)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
94 Brate: Anmälan.
ikke i egenlig forstand kan kaldes runestene, altså runeligstene,
døbefonte og andre genstande med runer, som på en eller anden
m&de er knyttede til kirker" jämte ordsamling. Öfver den i d©
faktiska förhållandena grundade indelningen efter inskrifternas
hemort hafva sålunda ett par indelningar efter vetenskapliga
synpunkter öfverordnats, den i historiska och icke historiska, den i äldre
och i yngre, alldeles som i Liljegrens Runurkunder, ehuru de
öfverordnade indelningsgrunderna äro andra. Att arbetet omtalas
som ett verk, "i hvilket den kronologiske ordning af
mindesmærkerne s& vidt som muligt søges gennemført", häntyder kanske pä
något ytterligare ordnande i tidsföljd inom de ofvannämda
grupperna, en anordning som i fråga om de historiska inskrifterna är
naturlig, men inom öfriga grupper torde blifva svår att
åstadkomma. I ett verk, som skall utgöra en källskrift för alla tider,
synes det hafva varit riktigare att uteslutande tillämpa den
själf-fallna topografiska indelningen, men icke en klassifikation, som
beror på en om än aldrig så framstående forskares syn på saken.
Om ock prof. Wimmer skulle vinna erkännande för alla de nu
offentliggjorda 18 inskrifterna som historiska, är dock den
möjligheten icke utesluten, att någon eller några af de nu som icke
historiska betecknade, kunna af framtidens vetenskap visas tillhöra
de historiska, och då faller ju indelningen till föga. Med hvilken
säkerhet gränsen kan dragas mellan de egentliga runstenarne i
banden II och III och de oegentliga i bandet IV, kan blott den
afgöra, som känner materialet, men nog förefaller det en utanför
stående, att vanskligheter skulle kunna uppstå. Anmälaren är
sålunda af den åsikt, att det varit bättre, om utgifvarens utan tvifvel
välgrundade uppfattning af inskrifterna i ofvanberörda afseenden
meddelats, icke i form af en indelning utan i den allmänna
inledningen eller vid de särskilda inskrifternas behandling.
Antalet för närvarande kända runinskrifter, som skola
upptagas i det danska runverket, uppgifves till 224 i "Om
undersøgelsen og tolkningen af vore runemindesmærker" s. 64.
I detta sistnämda arbete lämnas en historik öfver
rnnforsk-ningen i Danmark, hvilken slutar med en redogörelse för förloppet
af prof. Wimmers egen undersökning och förfaringssättet därvid,
hvarom särskildt s. 81—92 handla. I runverket själft utelämnas
däremot med uppsåt nästan öfverallt hänvisningar till äldre
oriktiga läsningar och tolkningar, men äfven understundom till riktiga
och samtida såsom till prof. Bugges behandling af sjörup- och
hällestadsstenarne i Run verser s. 281—287 och af den ena i
Månadsbladet 1877 s. 533. En summarisk förteckning öfver tryckta
och otryckta källor, där hvarje inskrift förut behandlats, har
hittills varit sed i vetenskapliga runologiska publikationer, och en
sådan torde ha varit särskildt lämplig i en källskrift af detta slag.
I noggrannheten af inskrifternas undersökning ser prof.
Wimmer sitt arbetes största betydelse, och såväl redogörelsen för för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
