- Project Runeberg -  Arkiv for/för nordisk filologi / Trettonde Bandet. Ny följd. Nionde Bandet. 1897 /
173

(1882) With: Gustav Storm, Axel Kock, Erik Brate, Sophus Bugge, Gustaf Cederschiöld, Hjalmar Falk, Finnur Jónsson, Kristian Kålund, Nils Linder, Adolf Noreen, Gustav Storm, Ludvig F. A. Wimmer, Theodor Wisén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Studier i väst- och östnordisk grammatik (Axel Kock) - - III. Till växlingen ia : iœ i fornnorskan

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

väg kommer man till samma resultat beträffande fram- och
mid-ljudande fsv. konsonantiskt i; se Kock: Fsv. ljudl. II, 453.

Jag förklarar de nyda. jul, hjul med ju, fastän biudhœ,
thiuf etc. övergått till byde, tyv etc, på analogt sätt. Vid
utvecklingen iu > y i dessa ord hade i iul, hiul det i
fram-ljud stående i redan övergått till frikativan ,;’, och A- i hiul
hade vid denna tid förstummats i rspr. Om former av jul,
hjul i danska bygdemål se t. ex. Dyrlund: De danske
sprogarter s. 38, 70. Da. rspr. har dock jyde "jutlänning" meáj,
men efterföljt av y.

Då ÖGL. har siax, siaxtan, så förklarar Tamm deras
ia såsom överfört från ordinaltalet siatte "med på
ersättningsförlängning beroende långt a"; även siattung har ia. Det är
riktigt, att ia i siax, siaxtan har lånats från siatte, men
dess långa ia bör helt visst uppfattas enligt den av mig
i Beiträge XV, 252 noten framställda regeln. I *sehta,
*seahta förlängdes brytningsdiftongen framför ht, hvarefter
ht assimilerades till tt: siatta. Ordet är av intresse, emedan
det gör troligt, att vokalförlängningen i réttr, åtta etc. samt
assimilationen ht > tt inträtt efter brytningen i siatte. För
övrigt behöver fortis väl ej ha hvilat på a-ljudet i
brytningsdiftongen ea, när denna förlängdes, utan diftongen kan
vid denna tid nog hava uttalats med exspirationstrycket lika
fördelat på diftongens två komponenter, måhända t. o. m.
med exspirationstrycket väsentligen hvilande på diftongens
förra vokal[1].


[1] I detta sammanhang må ett annat fnorskt dialektdrag meddelas,
som, även det, återfinnes i fsv. Dialektiskt förloras i denna slutljudande -n
i den relativt oakcentuerade stavelsen av vta[n], hwadha[n] etc. (Kock i
Arkiv N. F. II, 32 noten nr V). I Olaf helges mindre saga finner man i
överensstämmelse härmed Siða 10, 8; siða 28, 32 i st. f. siðan; norða 36, 1
i st. f. norðan; inna 78, 6 i st. f. innan. Ovisst är om ha 42, 7 i st. f.
han(n) är att räkna hit.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:21:00 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/anf/1897/0182.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free