Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Studier i väst- och östnordisk grammatik (Axel Kock)
- - IV. Till frågan om vokalkvantiteten vid hiatus i isländskan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
IV. Till frågan om vokalkvantiteten vid hiatus
i isländskan. |
Om delta mycket debatterade spörsmål har jag hävt
tillfälle uttala mig i Fsv. ljudlära II (1886) s. 380. Jag
framhöll där, att de fsv. vokalbalans-lagarna tillämpas i ord med
hiatus på samma sätt som i ord med lång rotstavelse, så att
t. ex. pres. konj. av groa heter groe1 pret. konj. av døa doe,
pres. konj. av samma verb døe} och att man i
Överensstämmelse härmed möter dyokt av adj. dyogher "dyig". Härtill kan
ytterligare fogas pres. konj. flye MESL. s. 19, 10; s. 53, 11;
s. 57, 3. Därav drog jag den slutsatsen, att orden i fsv.
under normalt prosa-uttal hade långa rotvokaler. Då
emellertid den isl. metriken visar, att regeln "vocalis ante
vo-calem corripitur" tillämpas i dylika ord, så uttalade jag den
förmodan, att över huvud i det nordiska fornspråket dylika
vokaler under normala förhållanden i prosa voro långa, men
att de hade en jämförelsevis stor uttalslatitud, så att de i
prosa "kunde . . . uttalas såsom korta eller inemot korta",
hvilket möjliggjorde deras användning såsom korta i poesi.
I sin senare i Beiträge XV, 391 ff. publicerade uppsats
över detta ämne hava Bugge och Sievers, för så vitt jag
riktigt uppfattat deras mening, framställt en åsikt, som är
nära besläktad med min nyss anförda mening. Så anser
Bugge s. 400 det vara troligast, att ord sådana som búi,
fáer, glóa i isl. vanligen uttalades med rotvokalen halvlång
vid tiden för den Stockholmska homiliebokens nedskrivande.
Sievers menar s. 411. att i de nordiska språken fanns en
"neigung für minderung der quantität, und je nach dem
satz-accent kann diese minderung eine grössere oder geringere
sein".
Fortfarande anser jag de ovan anförda orden visa, att
fsv. ord sådana som groe etc. hade i prosa-uttalet rotvokalen
under normala förhållanden lång, fastän den troligen hade
en uttalslatitud, så att den kunde mer eller mindre förkortas.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 02:21:00 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/anf/1897/0183.html
