Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Studier i väst- och östnordisk grammatik (Axel Kock) - - V. Till uppkomsten av bestämda formens dat. pl. i de nordiska språken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
För övrigt har utan tvivel utvecklingen böndum inum
göpum > böndumin göpum inträtt tidigare än utvecklingen
bökarinnar > bökinnar. Detta blir troligt av förhållandet i
isl., där man alltjämt har bökarinnar, under det att det
ursprungliga böndum-inum (-enum) undergått förändring (fastän
av annan art än i fsv.).
Det är också mycket naturligt, att förkortningen
bön-dum inum göpum z> böndumin göpum inträdde tidigast, ty
bökar innar (göpu) hade blott två lika ändelsestavelser (ar),
under det att böndum inum göpum hade tre (um). Tendensen
till förkortning måste därför hava varit störst i sistnämnda
uttryck, och att en förkortning, fullt likartad med den i dat.
pl., icke inträtt i någon annan kasus, beror därpå att, såsom
nämnt, detta är den enda kasus, i hvilken vid
sammanställning av substantiv, artikel och adjektiv en och samma
ändelse möter tre gånger.
Från vårt yngre språk kunna anföras åtskilliga
analogier till bortkastandet av en upprepad böjningsändelse, på
så sätt, att den förloras i frasens mitt, men kvarstår i dess
slut. Härpå beror det, att det fsv. ens gops konungs i nysv.
blivit en god konungs; man kände frasen såsom en enhet och
fann det obehövligt att upprepa böjningsändelsen s: den
ge-nitiva betydelsen uttrycktes tillräckligt genom ett i frasens
slut stående s. På så sätt hava adjektiv och pronomen i
attributiv ställning förlorat det genitiva s. Under det att
därför yngre fsv. gen. mins fadhirs blivit nysv. min fa(de)rs}
som klcedhommen med två m, hvilket skulle visa, att den äldre formen av
böndomin måste varit bondommin av *böndomnin. Stavningar sådana som
klœdhommen hava icke uppvisats från den älsta eller äldre fsv.; i henne
stavas bondomin, klæþomin etc. med blott ett m. Detta visar, att stavningen
klœdhommen är att fatta såsom t. ex. stavningen øronnen i Suso 35, 10,
best. form av pl. øron, I øronnen, äldre øronen, misstänker ingen, att nn
angiver ursprungligen lång konsonant. Om stavningen klœdhommen,
øronnen icke beror blott på skrivsed — hvilket jag icke vill bestämt påstå —,
så visa de, att i trestaviga ord på -omen, -onen de intervokaliska ljuden m
och n dialektiskt kunnat förlängas i sen fsv.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
