Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Studier i väst- och östnordisk grammatik (Axel Kock) - - V. Till uppkomsten av bestämda formens dat. pl. i de nordiska språken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Nu har man i isl. ett kompositum vélfimi
"kunstfær-highed, kløgt". Senare leden av detta ord utgör en
avledning av adj. fimr rrask, snar". Men jämte vélfimi
forekommer med samma betydelse upprepade gånger vélfinni (och
kanske även vélfimni). — Vélfinni är uppvisat från Stjórn
två ggr i hvardera av två skilda handskrifter *). I den av
Petersens utgivna hskr. till Jomsvikinga saga (1882) står —
motsvarande s. 63 r. 2 i upplagan — vœilfim med
tvär-streck över ur. Utgivaren har i texten vœilfim, men frågar
i noten, om væilfiwNe avsetts.
Naturligtvis hör vélfinni tillsammans med vélfimi. Då
man nu har t. ex. rápvendni jämte rápvendi, avlett av
ráp-vandr, så förhåller sig vélfimni (vare sig att formen funnits,
eller den behöver teoretiskt konstrueras) till vélfimi (jmf. adj.
fimr) som rápvendni till rápvendi. Men då fortis hvilade på
förra kompositionsleden i vélfimni, övergick dess mn till nn i
semifortis-stavelsen: vélfinni. Om växelformen vélfimni levde
kvar i sen tid, förklaras dess mn därav, att fortis fakultativt
kunde falla på senare kompositionsleden, eller ock utgör
vélfimni en kompromissform av vélfimi och vélfinni.
Men då mn i semifortis-stavelse övergått till nn, så är
man naturligtvis berättigad antaga, att mn i relativt
oakcen-tuerad stavelse blivit nn även i isl. bondumnum >
*böndun-num, hvarav senare bondunum. Utvecklingen har varit
densamma i det dialektiska fsv. bondonom.
’) Dr. Finnur Jonsson bar hävt godheten på min anhållan efterse
ordets skrivning i de av Unger för utgivningen av Stjórn använda
handskrifterna. På motsvarigheten till Stjórn s. 177 r. 30 har AM. 227 uelfin|ní, AM.
226 uælfiní med tvärstreck Över det första i och n. På motsvarigheten till
Stjórn s. 178 r. 17 har AM. 227 viel-|finni, AM. 226 uælnni med tvärstreck
över n och det sista ¾. Dr. Jonsson anmärker särskilt, att
förkortningstecknet i sistnämnda fdrm står närmre över ni än över in, "hvilket gör det
sikkert, at der ikke her er f. eks. tale om -fimni". Unger har alltså riktigt
upplöst formen till uœlfinni, och två gånger är nn fullt utskrivet i uelfinni
(vielfinni).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
