Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Studier i väst- och östnordisk grammatik (Axel Kock) - - V. Till uppkomsten av bestämda formens dat. pl. i de nordiska språken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Häremot talar naturligtvis icke det av mig i Tidskr. f.
fil. N. R. IX, 155 påvisade förhållandet, att i svenskan
ljud-förbindelsen mn i relativt oakcentuerad stavelse blivit mfm)
i fiskrom(n) etc, efter som denna utveckling försiggått i
andra bygder och väl ock vid annan tid, än den, då den
dialektiska (särskilt västgötska) utvecklingen mn> nn i
artikeln inträdde.
Det kan då frågas: har i vissa trakter av Sverge mn
ljudlag8enligt blivit mm i artikulerade former, 6å att t. ex. det
ytterst sällsynta mamiomom uppstått ur äldre *mannummum
< *mannumnum? Jag ser intet hinder att besvara denna
fråga jakande.
Emellertid vill jag tillägga följande.
Hittills har man förklarat typen bondomon i fsv. såsom
uppkommen genom dissimilation av äldre bandomom, och
denna förklaring är antaglig (jmf. mellom: mellan). Till
frågans belysning vill jag dock alternativt framhålla en annan
förklaring. Som bekant är det i fsv. dialektiskt ganska
vanligt, att i prepositionen ’genom’ n och m genom metates byta
plats, så att man jämte det vanligare genom7 ginom, genom,
gynom även finner gemen, gimon, gømon} gymon. Former av
typen bondomon skulle därför kunna förklaras på följande
sätt. Sedan *bönduminum blivit *böndumnum} övergick detta
såväl i fsv. som i isl. till ^böndunnum, böndunum, hvarefter
i fsv. de efter relativt oakcentuerade vokaler stående n och m
dialektiskt underkastades metates liksom i det relativt
oakcentuerade ordet gønom > gømon; man fick därigenom
bón-dumun (bondomon).
Nu skulle det möjligen kunna ifrågasättas, huruvida
fsv. former av typen bondomom värkligen brukats!). Som
nämnt har den — hittills — påvisats fullt utskriven blott
en gång, annars med förkortning av slutnasalen; och
skrivningarna -omö skulle möjligen böra upplösas -omon (icke
") Jmf. Noreen i Arkiv N. F. IV, 148.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
