Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Genmäle (E. H. Lind)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Genmäle.
Prof. Kocks i föregående häfte av tidskriften sid. 189 o. ff.
införda nya inlägg i frågan om akcentueringen av fornnordiska
personnamn föranleder å min sida endast några korta
anmärkningar.
Genom att tillskriva mig påståenden, som jag omöjligen kan
erkänna såsom mina, kommer K. i flera punkter att bekämpa en
helt ock hållet imaginär motståndare.
Då jag säger, att verben, trots den vida större
tonlöshetsfrekvensen, “i det hela[1] icke utmärka sig genom någon högre
grad[2] av föränderlighet än substantiven“, finner K. häri en helt
generell förnekelse av alla genom akcentsvaghet framkallade
förändringar hos verben. Hur en sådan mening kan fås fram ur
mina ord, är mig obegripligt.
Att appellativa substantiver, som mycket ofta användas i
svagtbetonad ställning, kunnat röna invärkan härav, har jag icke
häller förnekat. Jag har icke yttrat mig närmare om annat än
den vokativa tonlösheten, vilken jag anser böra lemnas helt ock
hållet ur räkningen, då det icke är visat, att denna tonlöshet
invärkat på andra substantiv, som brukas i vokativ lika mycket som
förnamnen.
Mitt medgivande, att förnamnen möjligen kunnat vara svagt
betonade framför binamn i forntiden, tolkar K. såsom innebärande,
att förnamnen härigenom skulle bliva likställda med ofta
svagtbetonade appellativer, vilket jag sålunda också skulle ha medgivit.
Detta är en lika grundlig som svårförklarlig missuppfattning. Jag
har tvärtom både i min första ock andra uppsats med allt
äftertryck betonat, att detta fall förekom så sällan, att det icke kan
tillmätas någon nämnvärd betydelse i här ifrågavarande avseende.
Förnamnen kunna enligt min mening av denna anledning på sin
höjd bliva likställda med undantagsvis svagtbetonade appellativer.
K. synes även vilja påbörda mig att hava förnekat binamns
förekomst i runristningar. Vad jag sagt är, att de äro mycket
sällsynta.
Beträffande den påstådda olika skrivningen Sturlu son äller
sonr i resp. isländska ock norska handskrifter förstår jag icke,
varför de förra skola äga bättre vitsord än de senare. Vore K:s
från Vigfússon hämtade uppgift riktig, skulle ju de isländska tala
för men de norska emot K:s mening, vadan resultatet bör bli lika
med ±0.
Denna tvistepunkt är för övrigt av underordnad vikt, då det
i alla händelser är tydligt nog, att K:s förklaring av
nominativmärkets bortfall i sunr, munr etc. är omöjlig.
[1] Nu spärrat.
[2] Nu spärrat.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 02:21:00 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/anf/1897/0321.html
