Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Genmäle (E. H. Lind)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
I vad omfång värkliga nominalsammansättningar förefunnos i
de nordiska fornspråken, är en intressant men hittills föga
uppmärksammad äller utredd fråga. Kock, som själv, bland annat på
grund av den även i fornsvenska handskrifter gängse
särskrivningen, gjort iakttagelsen, att vad som för oss ter sig som
sammansättningar i äldre tiders svenska ofta var endast
sammanställningar med självständigt akcentuerade leder, borde icke hava så
svårt for att erkänna den av mig framställda ock motiverade
åsikten, att namntilläggen på son i forntiden voro just sådana
sammanställningar. Den nämda iakttagelsen borde också för K.
innebära en maning till varsamhet i antagandet av
sammansättningsbetoning såsom grund till ljudförändringar i forntiden. Det är ju
tills vidare oklart, i vilka fall ock huru ofta en sådan betoning
användes i de nordiska fornspråken. Att utvecklingen i denna punkt
varit fullkomligt parallel i de olika språkgrenarne, har man
naturligtvis icke häller rätt att utan vidare förutsätta.
Men K:s förklaring av sun, vin etc. för sunr, vinr är omöjlig,
till ock med om man utgår från hans egna förutsättningar. De
ifrågavarande orden äro ju icke de enda, som fungera såsom senare
sammansättningsled i isländska ock fornnorska. Det finnes många
andra substantiv ock adjektiv, som intaga denna ställning lika ofta
som dessa ord. Subst. dalr t. eks. ingår i många
sammansättningar: fialldalr, grasdalr, eyðidalr, afdalr, eikidalr, espidalr,
viðidalr, aðaldalr, útdalr, þverdalr, uppdalr, meðaldalr, árdalr m. fl.
ock därjämte i hundratals ortnamn, men i dalr saknas aldrig
nominativraärket. Subst. hvalr, limr, hamr finner man likaledes rätt
ofta i sammansättningar. Adj. vanr ingår i åtskilliga sådana,
däribland det mycket använda óvanr. Av adj. samr finnes minst ett
hundratal sammansättningar. Intet av dessa ord saknar, mig
veterligen, någonsin nominativmärket. Hur kan det komma sig, att
sammansättningsbetoningens åvärkan inskränker sig till sunr, munr
etc.? Så länge denna fråga icke är tillfredsställande besvarad, kan
K:s förklaring icke godkännas. Den är en sådan, som själv
fordrar förklaring, ock kan därför icke gälla såsom någon förklaring.
Den undanrödjer ett frågetecken endast för att sätta ett annat i
stället. Jag kan således icke finna, att K. genom densamma i
ringaste grad ”förökat vårt vetande” i denna punkt. Hällre ingen
förklaring än en, som icke duger.
En annan omständighet kan måhända förtjäna påpekas i detta
sammanhang. Vore K:s uppfattning angående orsaken till förlusten
av nominativens -r i de ofta nämda orden riktig, så kunde man
naturligtvis ha rätt att vänta sig, att denna förlust skulle inträda
framför allt i sammansättningar. Jag har gjort mitt bästa för att
utröna, huru härmed förhåller sig beträffande munr ock vinr såsom
de minst vidlyftiga. Resultatet är, att nominativmärket endast
undantagsvis saknas i sammansättningar av dessa ord. Jag fruktar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
