- Project Runeberg -  Arkiv for/för nordisk filologi / Trettonde Bandet. Ny följd. Nionde Bandet. 1897 /
314

(1882) With: Gustav Storm, Axel Kock, Erik Brate, Sophus Bugge, Gustaf Cederschiöld, Hjalmar Falk, Finnur Jónsson, Kristian Kålund, Nils Linder, Adolf Noreen, Gustav Storm, Ludvig F. A. Wimmer, Theodor Wisén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Genmäle (E. H. Lind) - En slutanmärkning (Axel Kock)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

storligen, att de mista det oftare såsom enkla. För K:s teori kan
detta just icke gälla såsom någon bekräftelse.

Den tillräckliga vederläggning, som K. för övrigt säger sig
hava forebragt gent emot mig i denna tvistefråga, har tyvärr
alldeles undgått min uppmärksamhet. Det lär väl vara ock förbliva
så, att det är teorierna, som få rätta sig äfter de givna
sakförhållandena, ock icke tvärt om. Den oss emällan omtvistade teorien
är byggd på det antagandet, att forntidens namnförhållanden voro,
åtminstone i allt som på förevarande fråga kan invärka, fullkomligt
överensstämmande med nutidens, ock kunde under sådan
förutsättning kanske låta höra sig. Men att denna förutsättning är så långt
ifrån att hålla streck, att det tvärt om måste anses mycket
tvivelaktigt, om förnamnen i forntiden voro svagt betonade i något enda
av de fall, i vilka de nu äro det, detta anser jag vara av mig
uppvisat men av min motståndare icke vederlaggt. Därmed är själva
grundvalen undanryckt ock det hela kommer att sväva i luften.
Att bygga förklaringsteorier på den lilla räst, som möjligen kan
återstå, sedan de nödiga reduktionerna värkställts, därtill fordras
en tro på akcentsvaghetens mirakulösa förmåga, som få torde vara
i besittning av. Då det nu tillika gives ett annat fullt
tillfredsställande ock av ingen bestritt sätt att förklara företeelsen i fråga,
så kan jag fortfarande icke förstå annat, än att detta måste vara
i alla avseenden att föredraga.

                                                E. H. Lind.

*



En slutanmärkning.



Trots den obehövligt hvassa ton, hvari ovanstående genmäle
delvis är avfattat, har jag ansett mig icke böra vägra det plats i
tidskriften.

I. Biblioteks-aman. Lind klagar över att jag tillskrivit
honom åsikter, som han icke uttalat. Härom må hvarje läsare av
våra uppsatser själv dömma.

Men då L. ansett sig ovan särskilt behöva med verba
formalia erinra om sin mening, att verben ”i det hela icke utmärka
sig genom någon högre grad av föränderlighet än substantiven
”, så
vill jag framhålla, att jag vid mitt referat av L:s åsikt (Ark. N. F.
IX, 189 r. 3—2 nfr.) anfört, att enligt L. verben ”i det hela icke
utmärka sig genom högre grad av föränderlighet än substantiven
" —
således så gott som alldeles samma uttryck ord för ord.

II. L. yttrar ovan 8. 312:

”Beträffande den påstådda olika skrivningen Sturlu son äller sonr i
resp. isländska ock norska handskrifter förstår jas icke, varför de förra
skola äga bättre vitsord än de senare. Vore K:s från Vigfússon hämtade
uppgift riktig, skulle ju de isländska tala för men de norska emot K:s
mening, vadan resultatet bör bli lika med ±0”.


L. förbiser här en av den moderna lingvistikens
grundprinciper — analogiens makt.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:21:00 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/anf/1897/0323.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free