Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om nordiska verb på suffixalt -k, -l, -r, -s och -t samt af dem bildade nomina, forts. (Elof Hellquist)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hellquist: Nord. verb på -k, -l, -r, -s, -t. 151
på -r: nisl. singra ’gnola’ Vgf., no. ’tala i sjungande ton’
Ross, ’klinga’ Aa. ^ no. sangra ’kvida, jämra sig’ Ross, sv. diall.
’sjunga slarfvigt’ Rz. — Nom dev.: no. singra ’liten bjällra’ Aa.;
jfr sv. bjällra, skallra ~ no. sangr m. o. n., -a f. nom. ag. Ross.
Af sv. diall. sipa ’sakta rinna, sippra’ Gotl. Rz (= Igt. sipen
’sippra’) — på -r: sv. sippra = Igt. sipern ds.; alltså möjl. lånord,
[Om no. skaankla se under skänka]
(?) Af germ. v. *skahan (: fslav. skokti ’språng, dans’, lit. szokti
’hoppa’, jfr Fick4 I. 143), i afljudsförhållande till fht. scëhan ’ila’,
— på -t: ä. nsv. skatta ’drifva, fora’, sv. diall. I., III. tr. o. intr.
’hasta, hasta på’ Rz s. 6162, ’ägga’ Nn Dalin.; v <: *skahatjan.
För en dylik härledning talar i viss mån den i sådana nordiska
verb vanliga konjugations växlingen.
Af sv. skaka, ä. da. shake ’slå agnar ur linet’, jfr no. skåk n.
’skäkta’, skakster m. ’skakning af lin’,
på -r: sv. diall. skakra ’darra’ Rz. — Nom dev.: skakra
f. ’frossa’ Rz (: v. sk. = de likbetydande sbst. sv. diall. skaka : v.
skaka — skälva : v. skälva = isl. rida : v. riäa, jfr äfven sv. frossa :
isl. frjósa).
på -t: sv. skäkta ’slå agnar 1. skafvor ur lin’; möjligen
närmast : sv. diall. v. *skäcka ’skaka; slå agnar ur lin’ Rz s. 5762;
med afseende på sv. diall. skäfta, skatta, da. skjøtte se Tamm Fon.
kännet. s. 38. — Nom. dev.: sv. skäkta ’linbråka’ (: v. sk. = de
likbetydande sbst. sv. diall. skaka, klyfta, {lin)bryia, (lin)bråka,
gärma, häckla : motsvarande verb med samma form), xxr ordet
inhemskt, måste sbst. betraktas såsom sekundärt, i enlighet med
framställningen ofvan; ty for antagandet af en själfständig nominal
bildning af detta slag möta betydliga hinder från
ordbildningslärans synpunkt.
Af sv. diall. skala ’springa hastigt’ — på -k: ä. nsv. skalka
(äfven refl.), sv. diall. ’skena, vara yster’ Rz, Sv. landsm. II. 9: 18.
Af sv. skälla ’starkt ljuda’, sv. diall. *skalla(s) ’fora oljud*
VII ÖM s. 29
på «r: fsv. skalära Sdw., nsv. skallra, sv. diall. äfven
’stoja’ VII ÖM s. 29, jfr nht. diall. schallern. — Nom. dev.: sv.
skallra ’skramla; skallergräs’ Rz s. 6142 (äfven ’Silene infläta’; se
under skvakka), jfr de likbetydande t. klapper : klappern, ratsche :
mht. ratzen.
Anm. Besläktade bildningar se under skella, skälla.
Af adj. isl. skammr, fsv. skamber ’kort’
på -t: isl. skcmta III., I. ’fördrifva tiden’ Fr.3, sv. skämta,
da. skjemte ’scherzen’. Jfr med afseende på betydelseutvecklingen
got. gamaurgjan ’förkorta’ : fht. murg- ’kort’, ags. myr(i)ge ’rolig’,
eng. merry ’glad’, ty. kursweü(e), ä. nsv. kortwijll ’förströelse’, sv.
diall. skrypa, se VII PPm s. 346 not 5, 6. — Nom. dev.: sv. skämt,
da. skjemt n. abstr.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
