Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om nordiska verb på suffixalt -k, -l, -r, -s och -t samt af dem bildade nomina, forts. (Elof Hellquist)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hellquist: Nord. verb på -Ar, -Z, -r, -s, -t.
179
verbet väl emellertid inhemskt, men ansluter sig för uppfattningen
numera vanligen till det nämnda lånordet.
[Om da. vimse se under hvima]
Af stammen ving-
på -&(?): no. vinka (<: *ving-ka?) ’gå snedt, slingra’ Ross,
sv. diall. ’stjälpa (intr.)’ VII PPm.
på -Z: no., sv. vingla ’icke hålla jämvikten, vackla, ragla
o. d/, sv. diall. äfv. ’yra* Ez. — Nom. dev,: no. vingl n., sv.vingel
n. abstr., vingla f. ’rus’ VII PPm.; no. adj. vinglen.
på -s: nisl. vingsa ’svänga rundt’ Vgf., no. ’gå o. svänga
sig’ Ross, sv. diall. ’runka på hurvudet’ Rz.
Af no. vippa ’slunga’ Aa. (3), sv. diall. ’svepa in 1. om’ — på
-Z: no., sv. diall. vip(jp)1a ’omslingra* Aa., ’svepa, veckla in 1. om’
Rz; jfr de på samma sätt bildade besläktade gotl. vaivlä o. no.
veipla ofvan.
[Om sv. virfla se under hwerV-]
Af isl. sbst. vit n. («= sv. vett) — på -it: isl. vitkast ’återfå
förståndet, komma till sans 1. till eftertanke’ Fr.a
Af stammen vrang- i no. (v)rang, sv. vrång osv. (= meng.
wrang, eng. wrong) ~ vring- i ags. wringan ’vända’ osv., se Kluge
under ringen; jfr got. wruggo ’snara’, — på -i: no. (v)rangla ’börja
kifvas’ (« eng. wrangle) ~ no. (v)ringla ’inveckla’ Aa., ’börja kifvas’
Ross, sv. diall. ’dingla, vricka’ Rz, da. vringle ’sno tillsamman’ Molb.
Af no. (v)rengja ’vränga’
på -Z: (v)rengla ds. — Nom. dev.: (v)rengla nom. ag., adj.
(v)renglen.
Af sv. vrida
på -it: no. (v)rikka(?) jfr Ross, sv. vricka, da. vrikke tr.
o. intr.
på -Z: no. (v)ridla Vrida, vricka’ se Ross, sv. diall. *vridla
’vricka’ Noreen Fåröm. (Sv. landsm. I. 302), da. vrilde (<: *vridle)
’veckla samman 1. i hvartannat’; jfr äfven Vil PPm. 8. 482.
Af stammen vrig- i no. riga$) se Ross (*= ags. wrigian) —
på -Z: no. vrigla ’vricka* Ross.
Af no. (v)ricka se ofvan, sv. vricka — på -Z: no. (v)rikla Ross,
sv. diall. vricJda ’vricka’ Rz.
[Om no. vringla osv. se under vrang-, om sv. vältra under
valtd]
Af isl. adj. vann (=* sv. vän : sbst. van, se ofvan, hvaraf v.
vœ’na) — på k: isl. vdnkast ’f& ett fördelaktigt utseende’ Pr.a
Anm. Isl. vce’nta, no. venta, sv. vänta, da. vente är
visserligen nära besläktadt med ofvanstående ord, men kan svårligen
uppfattas som en bildning på -atjan af den i dem ingående
stammen. Det långa t i det likbetydande isl. vce’tta visar nämligen, att
ljudförbindelsen i den grundform, som för ordet niåste förutsättas,
icke uppstått genom synkope, utan funnits till redan före den tid,
då de nordiska synkoperingslagarna verkade (alltså ett urgerm.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
