Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om användningen af possessivt pronomen i din stackare och likartade uttryck (Eugène Schwartz)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
184
Schwartz: Om din stackare o. s. v.
slyngél, slyna, odåga, (fege) usling, (ärke-, domedags-) nöt,
räf, oxe, får, kräk, åbäke, spektakel, träbeläte, narr, galning,
drummel, tok, tosing, fuling, elaking, otäcka, otäcking, min
(mitt) (arma) stackare (på danska: jeg StakkeT), fä (danska:
jeg Fœ) m. fl., men ock såsom smekord, någon gång som
uttryck för beundran, t. ex. din (ditt o. s. v.) odjur, troll,
skalk, fuling, (lilla) ängel, (lilla) sötnos, (lilla) raring,
huggare, hedersman m. fl. En del af de anförda uttrycken kunna
hänföras till båda grupperna. Såsom vid anförda exempel
antydts, tillfogas i det nyare språket, liksom i fornspråket,
någon gång ett förstärkande eller specificerande attribut
(domedags, lilla, lömsk, usel, ond).
Den i jämförelse med fornspråkets mera begränsade
användningen af dessa uttryck i svenska riksspråket består
hufvudsakligen däri, att de numera förekomma uteslutande i
tilltal eller utrop i tilltalsform. De utgöra således icke mera
integrerande delar af en sats och tredje personens pronomen
i genitiv kan således icke användas i dylika uttryck.
Därigenom skilja sig dessa uttryck från de utifrån inkomna Eders
Majestät, (Kunglig) Höghet, Nåd] Hans (Hennes, Deras)
Majestät (Majestäter), (Kunglig) Höghet o. s. v. Dessa kunna
utgöra verkliga satsdelar, och tredje personen användes
(äfven när andra personen afses), såsom i Behagar Hennes Nåd?
o. d. Det dubbla genitiv- eller possesivmärket i Eders (Ers)
gifver hithörande uttryck en mera främmande karaktär ’).
Grimm söker förklaringen på de förstnämnda, oftast
förklenande, uttrycken i den nordiska mytologien. Det efter
possessivet följande substantivet afser, enligt honom, icke
egentligen den tilltalade personen själf, utan personens fylgja,
som vakar öfver honom. Denna alltför sökta förklaring, som
’) Förmodligen återfinnes här den danska genitiven Eders. I äldre
svenska saknas detta -s, t. ex. i wer dug es ider nade welia wetha (Namnlös
och Valentin), Wår nådh dricker edher nådh ett godt åår till (Peder Swart,
Gustaf I:s krönika).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
